Carnal Forge
Gun to Mouth Salvation

Den som väntar på något gott, så sägs det i alla fall i det gamla talesättet. Frågan är om det kan tillskrivas på svenska thrasharna Carnal Forge som låtit sina fans vänta sedan 2007 på ett nytt album. Det kom en kortare release 2014 och någon video/singel har de också hunnit med men först 2019 kommer nästa album. Ett album där de gått lite mer mot sina rötter med aggressiv dödsthrash, massor av energi, arg sång, skränande gitarrer och smattrande trummor. Klassisk aggressiv thrashmetall helt enkelt.

Man känner igen bandet sedan tidigare, trots uppehållet har de inte direkt förändrats. Det är kanske lite mer mastigt och fylligt nu men i det stora hela så känns som när jag hörde dem sist runt Please… Die! och The More You Suffer. Man kan väl inte säga så mycket om produktionen som jag tycker är ganska bra, albumet känns rejält och robust. Sången är väl ganska typsikt dödsthrashig, skrikvrålig, ganska löjlig skulle jag vilja säga. De bästa sångarna i denna genre har skön rytm och driv i sin sång, det har inte sångaren i Carnal Forge. Dessutom tycker jag att 46 minuter är att ta i när det handlar om thrash, speciellt dödsthrash, mellan 35 och 40 minuter känns som en smärtgräns för sådana album, detta blir lite påfrestande att ta sig igenom tycker jag.

Helt okej annars, inga dåliga låtar och energin är bra. Lite mer svängig rytm hade inte skadat, inte heller kortare speltid. Dessutom skulle jag velat ha någon sådär riktigt medryckande låt som kan fängsla och underhålla, det är helt enkelt ett album som saknar lite. Det kommer givetvis att fungera väl hos målgruppen, vilket jag antar är huvudsaken men det blir lite för tråkigt för den som varierar sin musik lite mer då jag skulle vilja påstå att denna genre innehåller många album av betydligt finare kvalité än detta.

Carnal Forges comebackalbum lär tilltala deras fans och inbitna thrash-fans men så många fler lär inte hänföras av albumets låtar och bandets musik. Det är helt enkelt inte tillräckligt fräscht, spännande, eller bra för att nå hela vägen fram. Tack och lov är det inte heller så tråkigt att man vill skjuta en pistol i munnen, men man kanske kan använda CD-skivan som prickskyttemål.

HHHHHHH