Band:
Bjørn Riis - vocals, guitars, bass, keys, composer & producer
Discography:
Lullabies in a Car Crash (2014)
Forever Comes to an End (2017)
Coming Home (2018)
Guests:
Simen Valldal Johannessenn - piano
Henrik Bergan Fossum - drums
Ole Michael Bjørndal - guitar
Mimmi Tamba - vocals
Info:
Recorded at Subsonic Society
, Airbag Studio &Riis Studio
Produced by Bjørn Riis
Mastered by Jacob Holm-Lupo
Cover photo by Bjørn Riis and Anne-Marie Forker
Design by Asle Tostrup
Released 2019-05-03
Reviewed 2019-08-26
Progressiv rockmusik av det atmosfäriska slaget, med inslag av artrock, progrock och lite poppigare grejer – åtminstone påstår pressmaterialet det. Lite sömnig progressiv rockmusik av ganska standardiserat slag är min känsla när jag spelat igenom detta album ett antal gånger. Det känns ganska statiskt och saknar lite dynamik och känslan blir ganska snabbt att det är ett långt album, lite av den här funderingen om när det tar slut – tar det aldrig slut? Så har jag tänkt flertalet gånger när jag lyssnat på detta album, och det är en känsla som inte avtar när jag spelar albumet flera gånger.
Knappast fantastiskt, så kanske man kan beskriva detta album – ganska tråkigt faktiskt och inte alltför spännande eller intressant. Man kan väl inte klaga på atmosfären som jag tycker är helt okej men albumet känns som att den är mest yta och inte speciellt mycket substans. Ett ganska sömnigt album som aldrig riktigt får liv utan mest passerar förbi någonstans i det perifera medvetandet. Det är helt enkelt en snygg ljudbild utan något större innehåll, sex spår där inget sticker ut eller fängslar mig som lyssnare.
Kanske kan det tänkas att du gillar detta album om du är en progrockfanatiker, dock är jag inte så säker på den saken och det lär ha svårt att gå hem i någon större krets. Det känns lite som ett album man kan både ha och mista, på mig gör det inget större intryck, det är väl inte dåligt men inte heller fantastiskt och jag skulle vilja påstå att det finns betydligt mer intressanta album att välja på.
HHHHHHH