We Have The Moon
Till The Morning Comes

Månen har vi ju egentligen alla, den satellit som cirkulerar runt vår planet och hålls i omloppsbana av den gravitation planeten vi alla vandrar på utövar. En intressant himlakropp med spännande landskap, Vi har månen kallar sig också det italienska band jag skriver om idag. Till the Morning Comes är deras debutalbum och det är ett album med ett väldigt spännande skivomslag och de jämförs med Enter Shikari som imponerade med sitt senaste album förra året. Och de är ett band som drar sig åt partyhållet, partycore kallar de stilen i pressmaterialet så man kan ju tänka sig att det handlar om glad musik för festnätterna under sommarmånaderna som kommer om några månader.

Återuppfinner något gör de inte, musiken kan beskrivas som post hardcore, partycore som de beskriver det som i pressmaterialet är inte heller en så tokig beskrivning. Det är positiv och energisk musik, man kan definitivt använda de liknande som referens då det är av samma musikaliska skola. Inget direkt nyskapande, kanske till och med kan beskrivas som lite fantasilöst ur det kreativa perspektivet. Hyfsat variation, ungefär som vi brukar få på ett album av denna karaktär med ganska förväntade låtar. Det känns ungefär som ett förväntat album överlag och de håller det kort vilket alltid kan ses som positivt.

Nattaktiva har ett schysst album i detta skulle man väl kunna beskriva detta som, ett bra album tycker jag att det är. Ett trevligt album att lyssna på med bra låtar och schysst produktion, hyfsad sånginsats och så vidare. Ingenting är väl direkt fantastiskt och det kan väl beskrivas som lite idéfattigt men partyfiluren kanske inte är lika sökande efter något kreativt och nytänkande som jag är. Det bör också nämnas att det är ett album som inte har några större svagheter, det är väl fantasin och originaliteten som saknas.

Ett album i denna kategori behöver hitlåtar som sticker ut, låtar som sticker ut både på albumet och i jämförelse med andra liknande band, låtar som gör att man vill lyssna på albumet om och om igen. Sådana låtar finns inte på detta album, jag kan inte påstå att något med detta album sticker ut – det finns inget riktigt vasst spår och egentligen ingenting riktigt vasst på hela albumet. Omslaget är väl egentligen det bästa jag ser med detta album, ett helt okej album men inget som riktigt sticker ut.

HHHHHHH