Wardruna
Skald

Skaldande norrman med det stereotypa namnet Einar står bakom epitetet Wardruna, ett ”band” med två album på nacken, Skald är det tredje albumet. Ett album med svart omslag och en röd filur på framsidan, lite norskt ser det ju onekligen ut att vara. Ambient och folkigt ska det vara enligt beskrivning och enligt hur det låter.

Det känns lite fornnordiskt och jag kan tänka mig att språket är fornnordiska och han skaldar till klassisk nordisk folkmusik. Utfört enligt klassisk stilistik, lite mörkt och hemsökande i still, nästan hypnotiskt kanske man kan beskriva det som. Kanske inte direkt fräsigt då tempot ofta är lågt och det känns egentligen inte heller speciellt varierat. Kanske inte heller fräscht eller unikt, men samtidigt kanske det kan kallas fräscht i och med att väldigt få drömmer sig så långt bakåt i tiden – nästan lite känsla av vikingaäventyr.

Men är det bra? Jag är lite kluven, eller ordentligt ambivalent kanske är bättre att skriva. Det känns som musik som fungerar vid vissa tillfällen och för min del personligen finns det inte många sådana tillfällen, jag har hellre lite mer fart och gärna lite mer kraft och energi i musiken jag lyssnar på. Men jag måste tillstå att jag tycker det är ganska trevligt att lyssna på detta album, det känns nästan hypnotiskt och det är lätt att drömma sig lite bort i de musikaliska äventyren – i skaldandet.

Spännande album, hyfsat dramatiskt och för den som gillar det fornnordiska och det nordligt kylslagna skogsmarkerna är det nog ett väldigt intressant album. Jag gillar albumet men det är kanske inte ett jag kommer att återvända till alltför ofta, och jag kan nog spekulera att det kanske inte är ett album för den som gillar lite fartigare musik men visst kan det vara ett kul album för den som vill ha något lite annorlunda.

HHHHHHH