Tommy and the Commies
Here Come

Tommy och hans polare släpper sitt första album, eller det kanske ska kallas EP då speltiden är kort och koncis och precis som det brukar bli när det handlar om punkrock så är det låtar som går rakt på sak. De är från Kanada och med deras album kommer åtta låtar och ett ganska tråkigt skivomslag, det ser väl betydligt mer odramatiskt än det är.

Punkrock som går rakt på sak, inga direkta konstigheter och musik som kan föra tankarna till välkända band som exempelvis Ramones. Mycket ös och ett kort album, inte mycket paus utan det går snabbt och intensivt från inledande Devices till avslutande Reggie Rocks. Inte så mycket variation, inte så mycket djup egentligen utan klassisk punk med skön gör-det-själv-känsla. Ungefär som punk ska vara kanske man kan påstå.

Inte så tokigt tycker jag när jag hör inledningen, Devices är ett spår men ös och med energi, klassisk punk och bra. Men sedan känns det lite förutsägbart och kanske även lite fantasifattigt. Det känns lite typiskt och efter en stund tröttnar jag och det känns nästan långtråkigt. Punk kan vara kul men det kan också vara lite segt och när det känns lite fantasifattigt som detta blir känslan att det är segt trots att bandet har både fart och energi i överflöd.

Kanske något för dig som gillar punkrock, som gillar din musik enkel och rivig utan någon större sofistikation. Jag tycker väl att det är helt okej på många sätt men jag har hört betydligt mer spännande punkrock än detta och här kommer därför en avslutning som säger att Tommy and the Commies gör ganska standardiserad punkrock – inte direkt det mest spännande album jag hört.

HHHHHHH