Thorium
Blasphemy Awakes

Ganska länge har den som väntat på ett nytt album från Thorium fått vänta, förra albumet kom 2008 och debuten 2000. När bandet bildades 1997 var tanken att skapa musik som kunde beskrivas som en mix mellan dödsmetall från Florida och Sverige och det sägs fortfarande vara målsättningen för bandet och nu har de alltså släppt ett nytt album som är deras fjärde album och det har inte det snyggaste omslaget jag sett och titeln känns inte heller lockande, Hädelse Vaknar känns inte speciellt fantastiskt.

Äntligen var väl kanske inte min tanke när jag lät detta album snurra för första gången, det handlar om ganska traditionell dödsmetall och kanske som en mix mellan amerikansk och skandinavisk dödsmetall. Det är inget som slår mig som speciellt spännande ur en kreativ synvinkel, det låter som dödsmetall med vrålad sång och tungt smattrande trummor och så vidare. Inte speciellt varierat men de håller det relativt kort med 40 minuters speltid även om jag tycker att även det känns i längsta laget för ett band som inte direkt hittar på något nytt och spännande.

Så det är inte direkt det mest spännande albumet jag stött på men allt behöver inte vara spännande för att det ska vara bra, problemet är väl bara att det inte finns några direkt bra låtar på albumet heller. Det känns väl rätt okej sådär, inte urkasst direkt men inte heller spännande utan man tröttnar ganska snabbt och det känns aldrig riktigt lockande att spela albumet igen, men trots det har jag lyckats ta mig igenom det ett antal gånger och jag kan inte säga att det är vare sig imponerande eller minnesvärt och jag är glad över att jag aldrig varit en fanatiker och väntat tio år på detta album, men då kanske jag å andra sidan sett på det annorlunda.

På det hela taget känns det som ett album man kan både ha och mista, inte ett man gärna vill spela. För dödsmetallfanatiker kanske det är annorlunda och det kan kanske till och med vara värt att kika närmare på albumet om man är en sådan. Personligen kan jag inte direkt påstå att jag känner mig det minsta imponerad utan det känns som ett högst ordinärt dödsmetallalbum, ett som känns som att man hört massor av gånger.

HHHHHHH