Tara Lynch
Evil Enough

Det är inget dåligt band hon skrapat ihop till debutalbumet, välkända och kompetenta musiker hjälper Tara att få liv i sina låtar. Och kanske är den första frågan som dyker upp innan man hugger tag i albumet: är det ondskefullt nog? Hon kallar albumet Evil Enough och omslaget ser väl ganska ondskefullt ut kan jag tycka, men kanske inte så värst spännande. Detsamma gäller logotypen, den ser typiskt hårdrockig ut, inget speciellt spännande där heller. Men är då musiken nog ondskefull och är den tillräckligt bra? Det är den fråga som jag ställer mig när jag lyssnar på vad Lynch och hennes band har att erbjuda.

Utomordentligt stereotypisk hårdrock, så kan man väl beskriva det – kanske inte ”Kringeworthy” men det är för den som inte hunnit tröttna på alla kopior som befolkar den klassiskt stiliserade hårdrocken/tungmetallen. Hon sjunger rätt bra Tara och Mark Boals gästar också som sångare vilket adderar en viss extra dimension, annars får vi väl ganska mycket vad vi kan förvänta oss och det låter faktiskt ungefär som jag hade föreställt mig utifrån skivomslaget. Okej variation spritt på tio spår, speltiden är strax över 40 minuter och jag hade velat se lite större djup för att hålla intresset uppe hela speltiden.

Mycket kända musiker men inte överdrivet spännande musik, visst är det välgjord hårdrock av ett klassiskt snitt och visst är det rätt så vasst i sina bästa stunder men det är ett av det där albumen man tycker om att lyssna på en stund som sedan faller i glömska tillsammans med det mesta som släpps i genren idag. Evil Enough är ett solitt album med helt okej låtar men inget som direkt sticker ut, jag tycker att de flesta låtar är bra men inte många av dem känns speciellt minnesvärda, Kringeworthy är min favorit annars kan jag inte komma att tänka på någon annan låt som känns fängslande. Det är helt enkelt bra men inte överdrivet minnesvärt.

Tara har satt samman en solid debut, hon sjunger helt okej och skriver trevliga låtar. Dock skulle det behövas mer fantasi och kanske även lite mer personlighet, det kan väl beskrivas som en bra start och man kan kanske tänka sig att hon vågar vara lite modigare och mer spännande på en uppföljare. Den som lever får se antar jag, om du gillar gammeldags rock/metal kan det definitivt vara värt att kika på detta album.

HHHHHHH