Tales of Autumn
In Madness We Trust

Snurrigheter uttryckta av en galning, ungefär som att läsa Hallowed, inleder detta album som handlar väldigt mycket om galenskap och psykisk ohälsa. Detta album som är brittiska bandet Tales of Autumns debut har fått ett ganska intressant skivomslag och det släpps i bandets egen regi –de litar på galenskaper säger albumtiteln. Då kan det ändå sägas vara lite tokigt att de inte marknadsför den på ett mer okonventionellt sätt, kanske kunde promotionmaterialet vara gjort på stenkaka eller rullband och istället för ett ark av pressinfo kunde de skickat LSD eller en flaska kranvatten – marknadsföra den med något tokigt hade varit kul och hade kunnat skapa lite uppmärksamhet. Men givetvis handlar det om musik och inte konst så det är väl inte att förvänta att bandet tar sig den friheten så istället för att hänföras av en kul kampanj får jag fokusera på bandets musik.

Progressiv rockmusik är vad det handlar om, ganska konventionell sådan skulle jag vilja påstå. Kanske att de snubblar in på det progressiva metallområdet också men det känns ganska klassiskt progressivt med kanske lite mörkare ljudbild även om galenskaperna uteblir. Bra sångare, snygga musikaliska landskap, kanske inte så mörkt som omslaget indikerar men ganska mörkt och ganska intressant utan att bli kreativt spännande. Originalitet och nytänk är väl inte bandets gebit utan de jobbar enligt inslagna vägar, gör det bra men inte på ett sätt så att man kan förvänta sig att bandet kommer at göra något massivt intryck i den progressiva musikberättelsen – för det hade de behövt göra något betydligt mer speciellt.

Ångestfyllt, galet, mörkt, djupt, desperat, tokigt, och mer av sådana psykiskt laddade termer hade jag gärna velat skriva om dessa höstsagors debutalbum men de rivaliserar knappast en höstdepression när det gäller mörker och det är synd. Det musikaliska hantverket är gott, produktionen är snygg och det finns mycket att tycka om när det gäller In Madness We Trust men det är också på många sätt ett ganska generiskt progressivt album som inte riktigt sticker ut. Jag gillar det, men jag gillar mycket progressiv rockmusik och det finns en ofantlig mängt band som gör progressiv musik bättre och när det gäller mörker så finns det också många betydligt mer intressanta band att nämna.

När det sedan kommer till en avslutande slutsats så kan man väl konstatera att Tales of Autumn satt samman en mycket fin debut, deras musikaliska hantverk är klanderfritt med schyssta låtar. Det jag saknar är att de släpper mer på tyglarna och vågar bege sig djupare ner i galenskaper och mörker, men också vågar ta ut de kreativa svängarna mer och skapa något som känns mer fräscht och spännande. In Madness We Trust känns bra men skulle lika gärna kunna vara ett avdammat album från något progressivt bands gömmor av kasserat material. Mer svammel från en galning önskas nästa gång.

HHHHHHH