Spectrum Orchestrum
It's About Time

Franska kvintetten Spectrum Orchestrum är tillbaka med ett album, ett album med tre låtar. Ett improviserat album som jag tycker har ett ganska kul skivomslag. Enligt pressinformationen, som är väldigt kortfattad, handlar det om ett soniskt sökande efter ”le spectral” som bandet kallar det. Det är, om jag inte är helt felunderrättad, tredje alstret för bandet, det första som bara släpptes digitalt kom 2013 men bandet har funnits sedan 2007.

Progressiv rock/jazz är väl hur man kan beskriva det musikaliskt. Det är ofta långa sekvenser, ibland lite händelsefattiga sekvenser och ibland är det lite mer fart. Det känns inspirerat och improviserat, spontant, hyfsat producerat. Det känns dock inte direkt som att man uttrycker att det är på tiden att jag fick höra något som detta. Det är dock inte den vanliga skåpmaten, krautrock är en annan beskrivning man kan ålägga detta album, förutom de jag skrev tidigare. Hyfsat unikt kanske. Men samtidigt känns det väl inte som ett album eller musikaliskt äventyr utan mer som en musikalisk installation eller konstverk och kan nog kännas lite seg att lyssna på, beroende på tillfälle.

Det är väl intressant på många sätt men samtidigt är det inte ett album jag imponeras av, det är inte heller ett album som drar mig till det. Visst är det kul när band ger sig ut på soniska äventyr i kanske lite obesökt terräng och så vidare, men unikt och fantasifullt betyder inte automatiskt att det är bra – det är dock alltid att plussa band som faktiskt vågar gå sin egen väg istället för att fastna i konventioner och sin egen väg går definitivt denna kvintett. Och de gör det på ett intressant sätt i flera aspekter men det är trots det inte ett speciellt bra album utan det tenderar till att kännas ganska tråkigt – det går kanske för sakta, det händer kanske inte tillräckligt mycket och uttrycket när andra spåret tar slut är: ”about time!” Det är för segt och för tråkigt trots fina idéer.

Jag kan inte riktigt se vem som är betjänt av detta album, vem som kommer att spela det och vem som kommer att hänföras av fransmännens hantverk. Jag är inte överdrivet imponerad och jag tror inte att detta är ett album som kommer att gripa tag i många av er som snubblar in på denna recension heller, det är helt enkelt ett välgjort musikaliskt konstverk som inte riktigt vänder sig till någon. Man kanske kan påstå att deras soniska sökande i slutändan blir ganska fruktlöst.

HHHHHHH