Band:
Bartosz Janik – Guitar, Vocals
Jan Rutka – Bass, Vocals
Kamil Ziółkowski – Drums, Vocals
Discography:
Lemanis (2016)
Time Travel Dilemma (2017)
Mountains & Reminiscence (EP 2017)
Guests:
Info:
Released 2018-07-20
Reviewed 2018-07-04
Att beskriva dem musikaliskt skulle säkert kunna göras på många sätt, atmosfärisk stoner metal, doom kanske, kanske progressiv stonermetallisk doom är ett sätt man kan beskriva det. De passar kanske inte helt in i ett fack, men är inte direkt krångliga heller eller banbrytande heller. Deras musik är inte så snabb, den är lite drömsk, kanske lite kosmisk och tar sig fram likt en rymdsnigel genom outforskade solsystem i det vidsträckta universum vi råkar befinna oss i. Det är kanske inte omedelbart fängslande då det kan kännas en aning svepande vid första anblick men när man spelat sig igenom några gånger fångar de kosmiskt drömska tongångarna lyssnaren – även om det kanske inte är speciellt varierat, sången känns kanske mer diffus än något annat och alla låtar är långa – mellan åtta och elva minuter ungefär, sex spår och femtiofem minuter musik. Musik som jag tycker känns fräsch och spännande.
Det kan inte påstås vara ett hitbetonat album, det finns inga radiovänliga hitlåtar bland de sex detta band satt på detta album. Däremot finns det ett spännande musikaliskt äventyr som bara väntar på att du ska upptäcka det, riktigt snyggt tycker jag att det är. Atmosfärerna är riktigt spännande och det finns ett hyfsat stort djup att finna i detta trevliga äventyr. Kul album, riktigt kul, riktigt fängslande och äventyrligt, han hade rätt den där Jadd, det är ett album väl värt den tid man spenderar på den och därför tar jag mig ungefär ett albums längd och skriver lite om vad jag lyssnat på ett antal gånger så att den som är nyfiken vet ungefär vad som väntar. Kanske 2018 a space odyssey, kanske bara ett riktigt skoj album – jag gillar definitivt vad jag hör och kanske att det blir att investera i en ny vinylskiva, vi får se.
Däremot kanske jag inte kan välja ut ett favoritspår på albumet, det har sex spår och alla bidrar till den starka helheten och inget sticker ut från de andra. Inga svagheter kan jag rapportera, det skulle i så fall vara att det kanske kräver att man faktiskt lyssnar och inte bara har det som bakgrund då det kan kännas aningen tråkigt om man inte bryr sig om vad man lyssnar på utan bara låter det surra i bakgrunden. Och med det skrivet och sagt eftersom jag dikterade den meningen till mig själv så kan jag bara konstatera att det är på sin plats att hylla Spaceslug för sitt trevliga album som kallas Eye the Tide, det rekommenderas att ni tittar närmare på det – det är köpvärt både för ett coolt skivomslag och bra musik och svaret är ja.
HHHHHHH