Somali Yacht Club
The Sea

Somalisk yachtklubb, undrar om det är samma plats som Pepper har sin Yacht på. Kanske är därför jag aldrig sett den. Mer troligt är dock att det handlar om ett band från Ukraina, ett band med ett tidigare album i bagaget, The Sun från 2014. Nu 2018 släpper de alltså sitt andra album som det kallar The Sea och det är förstås ett lite mer salt album än debuten och kanske håller sig lite längre ifrån den soldränkta yachtklubben. Och det är inte direkt en överdrift att påstå att det ser ut att vara ett spännande album som följer deras, enligt skivbolaget, rosade debutalbum efter en fyra år lång väntan.

Atmosfäriskt och drömskt, ett havslandskap målat i långa penseldrag med suggestiva motiv som ses bäst från lite avstånd då man får möjlighet att ta in dess helhet. Psykedeliska inslag blandas med fuzz, lite svängigare tongångar, och kanske främst en drömmande atmosfär. Kanske lite som en musikalisk ekvivalent av Saturnus. Det förekommer en del sång men den är ungefär lika diffus och svävande på målet som det instrumentala, det känns som att allt handlar om det atmosfäriska och albumet som helhet snarare än fokusering på enstaka låtar. Man vill hellre ha hela pusslet än att bara lyssna till delar av det, och det är väl spenderade 55 minuter att lyssna på de sex spår som utgör The Sea.

Lätt ett av de mer intressanta albumen jag skrivit om i år även om SYC har rätt skarp konkurrens från vissa andra spännande album. Det är ett album att bara sitta ner och lyssna till, ett album som får en att tänka, att drömma sig bort och kanske även att måla upp ett äventyr till havs i ens inre biograf. Och det är ett spännande äventyr som tar en till en del oväntade platser. Ett fräscht album, när det sjungs görs det riktigt bra och det instrumentala fängslar och får en att vilja lyssna. Jag tycker definitivt att Somali Yacht Club lyckas riktigt bra med sin musik och rekommenderar definitivt att ni tar er en närmare titt på den.

The Sea har sex riktigt trevliga spår, sex spår som utgör ett äventyr man gärna beger sig ut på många gånger om – ett som jag inte tycker att man tröttnar på. Jag kan definitivt lyfta på hatten och konstatera att det blir svårt att motstå frestelsen att införskaffa ett exemplar av denna när den kommer på vinyl någon gång under våren.

HHHHHHH