Sinaya
Maze of Madness

Brutala brassebrudar bjuder på brutalare dödsmetall än många brassesnubbar – så kanske man kan beskriva Sinaya och deras första album. Och som vi alla vet är det ju både fräckt, fräscht och fräsigt med band bestående enbart av kvinnor istället för alla dessa tråkiga stereotypsnubbar som generellt utgör musikerna i metallbranschen. Just dessa tjejer har en EP i bagaget sedan tidigare, 2013 släpptes den och nu kommer de alltså med albumdebuten som namngivits Maze of Madness vilket är en titel som jag gillar men omslaget är inte så spännande så man får ju initialt hoppas att galenskaperna finns i musiken.

Brutala tongångar får vi och jag skulle vilja säga ganska traditionella sådana, inte speciellt banbrytande eller kreativt spännande utan det följer ganska väl upptrampade stigar inom döds- eller thrash-metallen. Jag kan ganska snabbt konstatera att det är ett förutsägbart album men de håller det kort vilket alltid kan beskrivas som positivt på ett album som inte är så värst varierat. Men den som gillar musik av denna genre kommer att känna väl igen sig i musiken och det kommer antagligen gå väl hem bland dem, om de nu inte anser att det är musik för snubbar förstås. Ljudbilden är ganska snygg och sådär men det är ingen labyrint av galenskaper och så vidare utan klassisk brutal dödsmetall – inga konstigheter.

Brutalt kul är det inte, inte heller brutalt fantasifullt eller brutalt spännande eller brutalt galet. Det är dock ett schysst album med schysst låtar, sången är ganska brutalt skoj och kanske albumets starkaste kort men egentligen har det väl inte sådär våldsamt många överdrivet starka kort. Det är ett schysst album men inget som sticker ut, inget som överraskar och inget som direkt griper tag i mig och håller kvar mitt intresse – bara ett schysst album som går bra att lyssna på men som inte lämnar något direkt bestående intryck.

Brutalsågningen sparar jag till ett annat album för det här är ett bra album, ett som man definitivt kan låna en halvtimme till att spela sig igenom. Det är väl mest för den som gillar den här typen av musik, thrashig eller dödsig metall, och kanske betydligt mindre för den som uppskattar med komplexa uttrycksformer inom den metalliska genren. Därför kan jag väl efter upprepat genomspelande av detta album konstatera att brudarna i Sinaya satt samman ett trevligt album som man definitivt kan lyssna på, men det är inte ett album som lämnar något större avtryck i det musikhistoriska landskapet.

HHHHHHH