The Radio Sun
Beautiful Strange

Radiosolen kommer med ett nytt album som kallas Beautiful Strange, ett album med flott omslag – ett som jag kanske inte hade alltför stora förväntningar på med tanke på att förra årets Unbreakable inte direkt imponerade. Den var inte heller dålig men kanske när Strange är med i namnet får vi lite mer underhållande konstigheter eller lite vackrare grejer. Det är bandets femte album på fem år så de åtminstone flitiga, men jag vet själv från erfarenhet av att skriva skivrecensioner att flitighet hämmar riktigt kreativitet och kvalitet, det blir lite mindre kreativt intressant och också lite sämre när man är för flitig och skapar grejer i högt tempo. Nu ska jag förstås inte dissa radiosolen innan jag faktiskt ritat ned vad jag tycker om det men att vara för flitig gör ofta att det blir lite tråkigt.

Melodirock är vad det handlar om, inget direkt nyskapande ur det musikaliska perspektivet. Musik byggt på samma grund som väldigt mycket annan melodirock, klämkäcka melodier och refränger, låtar om kärlek och annat trams som brukar komma med album som detta. Ett album utan överraskningar och om ni hört föregående alster kommer ni att känna igen er, det låter som föregående album Unstoppable. Och innan ni tror att jag minns albumet så kan jag bara säga att jag sparar mina promos och lyssnade på den igen en gång, det här albumet är ungefär samma sak. Ungefär samma låtmaterial som det brukar vara på ett melodirockalbum, en och annan klämkäck låt, lite lugnare låtar, kanske någon ballad, allt på ett dussin spår med en speltid som känns aningen för lång.

Bra men inte speciellt minnesvärt, så kunde man skriva om föregångaren och samma sak kan skrivas om detta album som varken är vackert eller konstigt. Låtarna är trevliga och underhållande att lyssna på, variationen är väl okej och man orkar nästan hålla intresset uppe hela speltiden. Inga spår är väl direkt svaga, svagheten ligger i att albumet glöms bort ganska snart efter att albumet tagit slut och att det saknas ett riktigt minnesvärt spår som får en att vilja återvända till albumet. Så det är ett trevligt album men inget som sticker ut och eftersom det redan finns hundratals album i samma genre som kan beskrivas som bättre kanske det inte är det mest rekommenderade album jag skrivit om men om ni gillade föregångaren har jag ingen anledning att tro att ni inte skulle gilla detta album.

För den som uppskattat bandets tidigare alster är detta definitivt värt att titta närmare på. Annars är det väl tveksamt att det kommer att kännas speciellt upphetsande, det är ett album som är för bra för att vara dåligt men för dåligt för att vara riktigt bra.

HHHHHHH