Öblivïon
Resilience

Idag blir det franskt och då menar jag inte metall på franska utan ett franskt band, ett band med tre medlemmar från Nightmare som var som mest intressanta i början av detta årtusende. Denna trio kompletteras av ytterligare två kompetenta musiker från den franska scenen och Resilience är kvintettens debutalbum som också innehåller en live-DVD som jag dock inte kommer att ägna någon tid åt då den mest känns som kuriosa för ett band som släpper sitt första album. Jag kan bara konstatera att DVDn inte känns som den mest påkostat producerade jag stött på som musikskribent. Men vad kan jag säga om albumet då?

Champagnekorken får nog stanna i flaskan, det är inget som slår mig som fantastiskt. Det handlar om hårdrock/heavy-/power metal som drivs av refränger och en röst kanske inspirerad av Lande och liknande sångare med rivig röst. Bra driv i sången, hyfsad produktion, en del snygga gitarrer får vi, men vi får också ganska typisk musik som inte direkt osar kreativt tänkande eller kreativitet i allmänhet. Ett ganska typiskt låturval och tematiskt ganska typiskt för genren, det kan ibland vara lite halvsvårt att kväva en och annan gäspning när man spelar detta album. Dessutom är det ett ganska långt album så det kan inte direkt påstås vara hur enkelt som helst att orka lyssna hela vägen.

Kan hända att detta album tilltalar power metal-fans, de som gillade Nightmare känner nog igen en del men jag har svårt att se att det har någon bredare räckvidd. Sången är rätt så schysst med bra energi och rivighet men det är egentligen allt som verkligen tilltalar hos detta band, ibland kan sådant förstås vara tillräckligt men i detta fall tycker jag att låtarna saknar det där som kan fånga mig som lyssnare. Visst är det inte totalt dyngdåligt, det går väl att lyssna på men det är svårt att imponeras. Och snart har jag helt tröttnat på det och vill bara slänga Resilience någonstans, det är inte ett album som imponerar om vi uttrycker det lite diplomatiskt.

Ett album som kan tilltala vissa men jag tror inte att alltför många kommer att imponeras av vad Öblivïon har att erbjuda. Deras musik känns lite för fantasi- och idélös och de kompenserar inte heller det med speciellt vassa låtar (ingen sticker ut för mig) vilket gör att deras debut mest blir till en axelryckning. Ett album man kanske kan kika lite närmare på om man gillat Nightmares album men jag tror att de flesta av er kommer att gäspa lika mycket som jag om ni väljer att lyssna igenom detta album.

HHHHHHH