Mountaineer
Passages

Bergsbestigare från de förenta staterna på andra sidan Atlanten är tillbaka med ett nytt album, deras andra som följer efter debuten som släpptes förra året. Det sägs att albumet skrevs av Clayton Bartholomew under en treveckorsperiod i juli förra året, och att allt skrev i ordning utan några justeringar – rena känslor och kreativitet, något man inte är bortskämd med från den mesta musik som dyker upp. Passages beskrivs som ett experiment att skriva ett album som en medvetandeström, vilket låter ganska intressant. Sedan sägs det också att albumet spelades in under bara sex dagar, och det bör väl också tillägga att bandet bytt trumslagare till detta album.

Enligt pressmaterialet utforskar bandet musik i genrer som kallas post-rock, shoegaze, sludgegaze, eller post-metal, och jag kan inte påstå att det är missvisande beskrivningar. Det handlar om drömsk metal målad i svepande drag och byggt kring starka atmosfärer. Sången är dramatisk, lite hardcorevrålig, lite skrik, klarsång och så vidare, bra känsla som skapar djup i det musikaliska. Kanske inte så varierat utan det handlar om två delar, var och en uppdelad i fyra spår, de berättar sin historia i ett tempo som kan beskrivas som ganska beskedligt men helheten har ett djup och en känsla av variation som gör att man gärna kan spela albumet flera gånger i rad. Att de dessutom håller speltiden kort med ungefär 40 minuter är också en bra sak, det gör att man vill ha mer av albumet snarare än mindre – känslan att man vill spela ett album igen när det tar slut är alltid positiv.

Riktigt bra, riktigt kul, är väl ungefär hur jag skulle vilja beskriva detta album. Det är dramatiskt, det är snyggt och det är riktigt bra. Jag hittar inga svagheter som känns värda att nämna, bara styrkor. Alla spår håller bra klass och det finns mycket djup och imponerande produktion, det ger ett album man gärna kan spela om och om igen. Jag tycker att Mountaineer har satt samman ett riktigt spännande album här, Passages är definitivt väl värt att kika närmare på – nästan oavsett vilken typ av musik man gillar. Visst, det är inte klämkäckt, överdrivet melodiöst eller hit-baserat så om du gillar sådana begrepp i hög utsträckning kan det finnas viss risk för att du inte blir superimponerad, samtidigt tror jag ändå att du lär gilla albumet.

Gott så, avslutningen blir helt enkelt att rekommendera att ni tar er en närmare titt på passages som är ett riktigt kul album, med riktigt skön atmosfär. Jag kan faktiskt tänka mig att det är ett utmärkt album att ha med sig när man bestiger något spännande berg och samtidigt tar sig lite tid att ta in de betagande vyer över landskapet som presenterar sig när man tar sig uppåt mot toppen. Ett album värt att kika närmare på, tummen upp!

HHHHHHH