Minneriket
Anima Sola

Stein Akslen är namnet bakom enmansprojektet Minneriket som i och med Anima Sola släpper sitt fjärde album, ett av de tidigare är ett hyllningsalbum till Burzum. Akslens musik beskrivs som romantisk svartmetall vilket i sig känns som en ganska stark motsägelse då romantik och svartmetall känns som starka motsatser. Sedan är det ju detta med enmansprojekt, hur ofta blir de lyckade? Inte speciellt ofta kan jag lätt konstatera, speciellt i svartmetallkretsarna är det ofta det handlar om underverk av tristess.

Kan väl inte direkt beskrivas som något fantastiskt nyskapande utan det handlar om svartmetall av den norska skolan med lite gotiska inslag och lite punkiga inslag. Skrikig kraxig sång som kan vara bland det töntigaste jag hört på ett musikalbum. Inte mycket till variation eller djup, låtarna smälter mest samman till en tragikomisk massa som tar nästan en hel timme att traggla sig igenom. Även om det skulle vara mer melodiöst och varierat hade en timme varit i längsta laget, detta är definitivt för långt för att orka ta sig genom.

Inte alls imponerande, inte alls bra. Anima Sola är ett tråkigt album som innehåller låtar utan djup och utan större fantasi. Ungefär lika tråkigt som svartmetall brukar vara, det saknar djup och fängslande låtar. Det kanske är kul för den som gillar svartmetall, om du är en av dem kan jag tänka mig att detta album trycker på rätt knappar, det kan ju kallas kompromisslös svartmetall och det brukar ju vara sådant som genrefansen uppskattar.

Tror nog inte att detta album kommer att gå hem i alltför breda kretsar, det är ett för svartmetalliskt album för det. Men det går nog hem hos den publik det vänder sig till även om jag personligen inte är det minsta imponerad. Papperskorgen nästa för Minneriket och deras senaste album.

HHHHHHH