Major Parkinson
Blackbox

Idag öppnar vi den svarta boxen och hittar ett norskt progressivt band vid namn Major Parkinson som bjuder på nio spår som innefattar allt från jordgubbssjälvmord till baseboll. Blackbox är fjärde albumet för bandet som bedöms som en kultprogrockkonstellation och det nya albumet ska vara som en ojämförlig resa genom filmiskt progressiva ljudlandskap och utomvärldsliga melodier. Det är ett album som ser spännande ut dessutom och jag hoppas framförallt att den nyss släppta guldvinylutgåvan ser spännande ut.

Formad i fläckfri mörk materia och fylld till bredden av musikalisk excess, en skattkista som tålmodigt lyfts från havsbotten genom stim av nyfikna sjöstjärnor. Det är en nattlig tur genom ett snötäckt och månupplyst bergspass under ett flimmer av märkliga formationer. Så kanske man faktiskt kan beskriva detta album, ett album av oförutsägbar progressiv rockmusik med starka atmosfärer och dramatiska melodier. Manlig mörk och lätt viskad sång och kvinnlig sång av gästsångerska Linn Frøkedal varvas genom albumet där den kvinnliga sången skapar en stark atmosfär med Linns gripande stämma. Förutom Linn hörs en räcka andra gäster på detta album som är mycket varierat och originellt – riktigt vass produktion bjuds vi dessutom på.

Det sju man starka bandet har jobbat med inspelningarna av detta album under två års tid i Duper Studio och sin egen grotta. Och det går inte att klaga på resultatet, det är ett i stora drag fantastiskt album med mycket bra låtar – ett album som bara blir bättre för varje gång man spelar det. Det börjar vasst och man känner att första spåret håller bra klass men sedan blir det bättre, fjärde spåret Isabel: A Report to an Academy är grymt bra och bara efter ytterligare ett spår kommer min favorit på albumet Madeleine Crumbles som är grymt vass – ett av det schysstaste spår jag hört i år. Men det är inte slut på vassa höjdpunkter där för det avslutande titelspåret är en bra konkurrent till toppositionen på albumet. Och vore det inte för spåret Baseball så hade detta definitivt varit en sexpoängare men jag tycker att Baseball är ett för långt och inte tillräckligt bra spår för ett album av den här kalibern.

Förutom Baseball ser jag inga svagheter och inväntar gärna en guldvinyl av detta mycket fina album som definitivt är med och konkurrerar om en topplats när året ska summeras. Kanske inte ett album för alla, det kräver att man ger det tid och verkligen lyssnar för att få ut något av det och det är nog främst för den som gillar progressiv rockmusik men det är definitivt ett album som sticker ut, både sett till kvalité och till kreativitet. Så med det kan jag konstatera att ni nog definitivt ska ta er en titt i den svarta boxen för här finns det fantastiskt mycket roligt och bra att underhållas utav.

HHHHHHH