Band:
Ton Scherpenzeel - Keyboards
Bart Schwertmann - Vocals
Marcel Singor - Guitar
Kristoffer Gildenlöw - Bass
Collin Leijenaar – Drums
Discography:
See See the Sun (1973)
Kayak II (1974)
Royal Bed Bouncer (1975)
The Last Encore (1976)
Starlight Dancer (1977)
Phantom of the Night (1978)
Periscope Life (1980)
Merlin (1981)
Close to the Fire (2000)
Night Vision (2001)
Merlin – Bard of the Unseen (2003)
Nostradamus – The Fate of Man (2005) (double CD) / Excerpts from Nostradamus – The Fate of Man (2005) (single CD)
Coming Up for Air (2008)
Letters from Utopia (2009)
Anywhere but Here (2011)
Cleopatra – The Crown of Isis (2014)
Guests:
Lean Robbemont - drums
Rens van der Zalm - fiddle (10)
Izak Boom - banjo, ukelele (9)
Nico Outhuijse - percussion (2,5,6,8,11), add. vocals
+ special guest
Andy Latimer - guitar (6)
Info:
all tracks written by Ton Scherpenzeel
produced & arranged by Ton Scherpenzeel
co-production: Irene Linders
recorded at KHS The Netherlands by the band, at Lakeside Studios, Loosdrecht engineered by Patrick Drabe
additional recordings and mixed at The Grien Room, Leeuwarden by Nico Outhuijse
mastered by Darius van Helfteren
Released 2018-01-12
Reviewed 2018-02-20
Links:
kayakonline.info
insideout
Utomordentligt bra producerat med starka melodier och riktigt snygg ljudbild, så mycket kan jag omedelbart konstatera när jag börjar spela detta album. Det är välgjord och ganska poppig progressiv rock som inte speciellt ofta svävar ut även om de bjuder på ett par längre och mer äventyrliga låtar. Sångaren tycker jag är ganska bra, han kanske inte direkt lyfter låtmaterialet hela vägen genom albumet som jag tycker känns lite väl långt, kanske att de hade kunnat kapa lite i låtlistan och gjort ett kortare och mer direkt, mer dynamiskt album.
På det hela taget har Kayak satt samman ett snyggt album, ett album som är lätt att ta till sig och lätt att tycka om – överlag är det ett trevligt album. Dock är det kanske inte ett överdrivet minnesvärt album, det håller god klass men innehåller väl kanske inget som sticker ut nämnvärt. De två längsta spåren är kanske de två vassaste, det är egentligen bara i dessa två spår som bandet vågar vara lite mer äventyrliga och det i sig kanske är tillräckligt för många som gillar den proggigare rockmusiken. Och visst är Kayak kul att lyssna på även om de kanske inte lämnar något djupare avtryck.
Passar nog bra för de flesta, Seventeen är ett album som är svårt att tycka illa om. Det är definitivt riktigt välgjort och trevligt, jag tror inte att jag skulle ångra ett inköp. Dock har jag ju den trevliga förmånen att få albumen och kan lyssna på dem innan köp och tack vare den insikten kan jag spara in pengarna för detta album eftersom det trots uppenbara styrkor inte är ett album som verkligen glänser. Seventeen är ett fint men inte speciellt minnesvärt album.
HHHHHHH