Irish Moutarde
Perdition

Tracks
1. Prélude en La (Lala)
2. The Poison Trail
3. Terre Rouge
4. Jarrets
5. Eat, Drink and Be Merry
6. N’oublions Pas
7. À La Santé de Lucifer
8. Only In your Lies
9. Bientôt
10. Old Days
11. Go Away
12. Condamnés
13. The Bitter End


Band:
Fred Vandal - bass & vocals
Jerome Belanger - lead guitars
Sébastien Malenfant - drums & vocals
Andrée-Anne McHalley - vocals, keys & accordion
Gabor ”Gabichou” Somogyvari - bagpipes
Tony Vandal - banjo, acoustic guitar, vocals


Discography:
Raise 'em All (2013)


Guests:


Info:

Released 2018-05-03
Reviewed 2018-06-06

Links:
irishmoutarde.com
myspace
youtube
reverbnation

Idag skålar vi för Sverige, därav ett album med skivomslag innehållande skålande sejdlar. Kanadensiska Irish Moutarde från Quebec är bandet och albumet är deras andra album som de kallar Perdition. Det är ett band som önskade bli omskrivna på nytt i Hallowed då vi skrev en grym recension om deras första album som släpptes för ett antal år sedan – deras ord, inte mina. Nu är de alltså tillbaka med sin keltiska pub-punkrock som framförs på både engelska och franska – hur bättre hylla den svenska nationaldagen än att ha ett album som spretar åt alla håll ursprungs- och språkmässigt?

Nu är dock inte musiken spretig, det är energisk lättillgänglig punkrock med keltiska undertoner och lyrik med fest- och pub-anknytning. Det enda som kanske inte känns rakt på är att de också sjunger på franska, kan ju ha med deras ursprung i fransk-kanadensiska trakter. Manlig och kvinnlig sång bjuds vi också på, inga krusiduller utan musiken går rakt på – det som adderar djup och variation är väl de keltiska undertoner de kryddar sin musik med, det skapar en dimension som gör att man lätt kan lyssna många gånger utan att tröttna. Modernt och snyggt producerat är det också, finns väl egentligen ingenting att fela bandet på då de gör vad de gör riktigt bra.

Ska vi jämföra med debuten kan jag väl konstatera att det nog inte skiljer sig nämnvärt, debuten hade snyggare omslag medan Perdition är snyggare musikaliskt. Det känns som ett logiskt steg framåt även om tiden det tog att skapa detta steg var lite längre än förväntat. Det känns som det perfekta komplementet till debuten Raise ’em All för den behöver musik till den keltiska pub-kvällen. Och det fungerar ända till det bittra slutet. Jag kan inte hitta några svagare låtar här, allt känns väldigt lätt att tycka om och väldigt underhållande – även för mig som inte kan beskrivas som någon idog pub-besökare.

Ett album jag tycker att ni kan titta närmare på, avslutningen är nog vassast om ni vill ha ett favoritspår – men jag tycker väl egentligen inte att det behövs plockas favoriter då albumet är kul som helhet. Och med det kan jag väl bara enkelt avsluta med att skåla för Irish Moutardes nya album som jag definitivt kan rekommendera att ni kikar lite närmare på. Skål!

HHHHHHH

 

 

Label: Independent
Tre liknande band: The Roughneck Riot/Flogging Molly/The Real McKenzies
Betyg: HHHHHHH (5/7)
Recensent: Daniel Källmalm


read in english