Hound
Settle Your Scores

Hound från Tyskland släpper sin debut Settle the Scores och den bjuder tolv hårdrockslåtar med väldigt starkt nostalgiska tongångar. Det tycks som att sjuttiotalet är deras era, med Hammondorgel och allt sådant. De har släppt lite material innan i form av ett par självfinansierade EP-skivor och nu kommer alltså debutalbumet. Ett album med ett ganska tråkigt skivomslag och de nostalgiska utfästelserna lovar ju inte direkt gott men det börjar med inte för så länge sedan och avslutar med en hemsk filur.

Utomordentligt nostalgiskt kanske, eller något i den stilen. Väldigt tydligt sjuttiotalsinspirerad hårdrock kanske lite stoner-rock där Hammondorgeln får ta plats och det känns som något som legat gömt under ett lager jord över 40 år för att sedan grävas upp och sättas på skivor som sedan säljs till förvirrade själar som inte förstår att det inte var bättre förr. Ett ganska fantasilöst album, visst har de lite energi och lite fart men det känns som att vi hört det förr. Jag tycker att albumet känns en aning långt när jag lyssnar på det och det känns som att låtarna flyter ihop med varandra.

Nostalgi kan vara lite kul en stund men lika mycket som jag gillar sjuttiotalsmusik som exempelvis Uriah Heep som låter likt detta, lika lite uppskattar jag bakåtsträvande och sjuttiotalets musik har redan gjorts och det finns massor av den. Det behövs inte mer musik som denna och det kan aldrig bli riktigt lika bra som de bästa banden som faktiskt kom fram och skapade musik som denna när ingen annan gjort det. Detta känns lite som en billig kopia, en ungefärlig musikalisk motsvarighet till kinesiska skräpprodukter.

Det känns som att det är ett album som säkert kommer att gå väl hem bland fans av sjuttiotalsrock och bland nostalgiker, men det känns inte speciellt intressant ur ett kreativt perspektiv och inte ett speciellt roligt album att lyssna på egentligen. Jag kan inte säga att jag är speciellt imponerad av vad jag hört när jag lyssnat på detta album, det är väl okej låtar men inget som känns speciellt fantastiskt, mest som en kavalkad av nostalgiska låtar som aldrig kommer att göra något större avtryck i musikhistorien. Nej, det blir inget mer lyssnande på Hound för min del.

HHHHHHH