Fotocrime
Principle of Pain

Fotocrime är tillbaka, efter förra årets två EPs som snackade om alltid natt och alltid helvete kommer de nu med sitt debutalbum som fått namnet Principle of Pain. Det är ett album med hyfsat omslag, det ser intressant ut kan man väl påstå. Ett band som i huvudsak består av sångare, låtförfattare och multiinstrumentalist R som i verkligheten går under namnet Ryan Patterson som har två EP-skivor i bagaget, båda släpptes förra året – nu kommer den första fullängdaren för bandet som kallas Darkwave eller post-punk när man läser om dem och deras musik.

Om man ska beskriva det musikaliska blir det just de beskrivningar jag skrev i föregående stycke, mörk och punkig rock med stark sånginsats. Lite trummaskin, syntar och så vidare, fräck och fräsch ljudbild kan jag väl påstå – ganska stor variation över spåren är det också. Albumet känns också kort och koncist, man kan väl påstå att det är ett album som har det mesta, lite fuzz, det beskrivs som ett personligt album och jag tycker väl att det kan beskrivas som havandes en personlig känsla med snygga syntar och gitarrer. Bra produktion och ett stort djup som gör att det är ett album med lång hållbarhet, dessutom tycker jag att det kan beskrivas som lätt att ta till sig och lätt att tycka om.

Tycker man om bandets två föregående alster finns det ingen ursäkt för att missa detta, det här är Fotocrime på sin högsta nivå hittills. Ett riktigt snyggt album helt enkelt. Bra låtar, inga svagheter, underhållande och fräscht, helt enkelt ett album som bör fungerar riktigt väl oavsett vilken musik du oftast föredrar. Jag tyckte att de visade stor potential senast jag lyssnade på dem men detta album är definitivt ett steg framåt, det är stilistiskt ganska likt men låtmaterialet är av betydligt högre kvalité och helheten blir ett riktigt fint album. Ett album man definitivt kan lyssna på många gånger om.

Om jag ska välja lite favoritlåtar så blir ju det inledande paret mina två favoriter, eller jag kanske ska säga att de tre första låtarna är de tre främsta. Dessa tre sticker ut aningen från de andra men alla spår är som sagt riktigt vassa, det är helt enkelt ett riktigt vasst och riktigt underhållande album. Jag tycker definitivt att det är ett album väl värt att kika lite närmare på – tummen upp för detta finfina album.

HHHHHHH