Eternal Flight
Retrofuture

Progressivt från Eternal Flight, album nummer fyra för det schweizisk-franska bandet. Det följer ett halvdussin år efter senaste albumet som vi var hyfsat positiva till när det begav sig. Nu är det Retroframtid, senast blev förkortningen Dreams, ungefär. Tretton spår och ungefär en timme musik får vi och musikaliskt handlar det om melodiös progressiv power metal, snyggt omslag har de dessutom.

Rätt så modern proggig power metal med snygg produktion. Ganska bra sångare, hyfsat varierat men kanske lite väl lång och kanske även lite genretypisk – kanske lite fantasilös faktiskt. Men välgjort, och med snygg tilltalande ljudbild men det hade förstås kunnat vara lite kortare och lite mer fantasifullt. Jag skrev om det tidigare albumet att det påminde om Pagan’s Minds tidigare alster och därifrån tycker jag att de utvecklats åt det lite vanligare hållet och hamnat lite mer där väldigt många moderna proggiga melodiösa/power metal-band hamnar.

Ofta tenderar proggiga metal-/rockband till att bli lite långrandiga och samma sak gäller Eternal Flight, deras låtar och deras album blir lite för långt och känns lite händelselöst. Men visst, det är bra och bandet har många tilltalande element i sin musik, kanske främst delar av låtar snarare än någon riktigt fängslande låt. Men när man lyssnar på det går det inte att undvika att tänka tanken att de kunde ha gjort det bättre. De hade kunnat kapa lite, rensa upp och göra det lite kortare – less is more är en tanke jag har när jag lyssnar på detta album.

Godkänt med viss mersmak får jag ändå tillstå. Eternal Flight har bra känsla för melodier, bra produktion och en kompetent sångare. De har bara lite för mycket av allt, kanske lite för långa låtar och framförallt ett för långt album, därför blir det inte riktigt så bra som man tycker att det borde vara. Kanske är en vass avslutning på denna text blir att konstatera att det aldrig riktigt lyfter för Eternal Flight.

HHHHHHH