Band:
Vincent Van Kerckhove - Drums
Tom Tee - Guitars
Discography:
Debut
Guests:
Gregg Rossetti - Sax solo (track 2)
Björn Strid - Vocals (track 1)
Thomas Vikström - Vocals (tr. 3, 4, 7, 9)
Georg Neuhauser - Vocals (track 7)
Fabio Lione - Vocals (track 8, 9)
Arno Menses - Vocals (track 8, 9)
Lance King - Vocals (track 5, 6, 9)
Henrik Fevre - Vocals (track 1, 2, 9)
Audrey Dandeville - Vocals (track 7)
Sindre Nedland - Vocals (track 7)
Joris Van Daele - Guitar solo (track 7)
Dario Frodo - Guitar solo (track 9)
Info:
Mixed and mastered by Simone Mularoni
Released 2018-06-08
Reviewed 2018-07-07
Det handlar om power-prog och band som exempelvis Pyramaze eller Anubis Gate kommer snabbt i åtanke när jag lyssnar, det är helt enkelt proggig power metal det handlar om. Ganska bra driv och energi i många av låtarna, det varvas också med lite nedgångar i tempo och jag tycker att det blir ett ganska balanserat album. Bra sångare, bra produktion, ett välgjort album på alla sätt. Kanske inte speciellt nyskapande dock och det känns som att det förutom ett saxsolo i andra spåret inte händer något direkt spännande ur kreativ synvinkel. Entering Polaris bjuder helt enkelt inte oss på några överraskningar utan det känns som musik vi hört förr. Fördelen är väl att de trots stilen faktiskt håller det ganska kort med en speltid strax över trekvart och hygglig variation på det, tack vare de olika sångarna skapas en ganska bra dynamik.
Ett bra album, bra låtar överlag, bra sångare, bra energi, bra driv, bra produktion, jag tycker att Godseed är ett trevligt album som man definitivt kan tycka om. Men det är väl kanske inte direkt ett överdrivet fängslande album, det finns inte riktigt något som fångar mitt odelade intresse och det känns lite som att jag hörde ett album gjort betydligt bättre i denna genre ganska nyligen från band som Pyramaze och Eldritch, så jag är väl inte våldsamt imponerad av Entering Polaris. Men visst är det ett bra album, man kan inte klaga på så värst mycket annat än att det saknar personlighet och kreativitet. De som gillar de liknande banden och sådant Tom Tee jobbat med tidigare kommer säkert att tilltalas mycket av detta album.
Sjunde spåret är det bästa på ett album som inte har något jättesvagt spår, de är alla av god klass. Entering Polaris problem är inte att det är ett svagt album för det är det inte, jag tror bara att det är ett album som får svårt att märkas när det inte når upp i samma klass som de bästa och det saknar originalitet. Det känns som att Tee kanske skulle sakta ner lite och fokusera lite mer på kvalitet än kvantitet då han verkar skriva kopiösa mängder musik, lite mer hälsosamt älsklingsmördande och mindre tomtande skulle nog inte skada framtida projekt. Det här är bra men kan nog kännas lite för välbekant för dem som tänker lite mer kritiskt.
HHHHHHH