Band:
Martin Runnzell - Vocals
Ronnie Björnström - Guitars
Ludvig Johansson - Lead Guitars
Patrik Wall - Bass
Jon Skäre - Drums
Discography:
Extinct (2016)
Guests:
Info:
Artwork by Mika Rudin
Released 2018-05-11
Reviewed 2018-06-18
Links:
bandcamp
youtube
black lion
Ett klassiskt thrash album, ganska tungt men ändå med viss känsla för det melodiösa. Främst stiliserat enligt den gamla skolan men med viss inspiration från Bay Area thrash, ett album som passar väl in i thrash metal-formatet. Inget direkt överraskande någonstans utan jag skulle nog vilja påstå att det snarare är lite åt det förutsägbara hållet men det är snyggt producerat och sångaren håller bra klass för genren. Kanske något långt sett till speltiden, de hade nog kunnat skippa åtminstone en av låtarna för att förstärka albumet, ge det bättre dynamik och så vidare. Inte så speciellt mycket variation egentligen, därav kanske känslan av en lång speltid.
Lite för förutsägbart för att verkligen glänsa men det är utan tvekan ett trevligt thrash metal-album med schyssta låtar och solid känsla. Det är bra helt enkelt. Svagheten är väl främst att det är ett lite för förutsägbart album, lite mer fantasi hade definitivt inte skadat helhetsintrycket. Och kanske en låt som verkligen sticker ut, en hitlåt som får en att vilja återvända till albumet - det saknas helt enkelt något som definierar albumet, något man minns när det inte snurrar i musikspelaren. Kan kanske vara att bandet blir lite för försiktiga och det blir ett hantverk snarare än ett konstverk. Så kanske man kan säga, det är i alla fall ett schysst album att lyssna på – solitt kanske det kan beskrivas som.
Lien, yxan eller sågen får stanna i redskapsskjulet när Hades Rising ska summeras, det kan beskrivas som ett solitt och trevligt album som kan rekommenderas till den som gillar den thrashiga metallen. Knappast något banbrytande eller ofantligt spännande men Defiatory har satt samman ett trevligt musikaliskt hantverk som man definitivt kan låta snurra i musikspelaren någon gång.
HHHHHHH