Chris Bay
Chasing the Sun

Årets höjdare hittills och en glimt sol och värme i en annars bittert kall februarimånad där kvicksilvret letar sig under -30-strecket. Det handlar om första soloalbumet för Freedom Calls specielle sångare och låtsnickare Chris Bay som uppenbarligen har ett gäng idéer som inte passar i Freedom Calls metalliska format. Det handlar då om mer poppig musik med inspiration från bland annat AOR men också band som Saga och musik åt det hållet – även kanske lite mer poppiga dängor. Det är väl förstås svårt att inte dra paralleller till Chris huvudband Freedom Call, och rösten gör det än svårare då han har en väldigt unik stämma som troligen ensam är huvudskälet till Freedom Calls storhet.

Musikaliskt är det en samling poprocklåtar med väldigt positiv och klämkäck känsla, ett glatt, soligt och positivt album som med fördel avnjuts tillsammans med en god glass. Knappast något nyskapande ur ett stilperspektiv men hygglig variation och bra produktion gör det både underhållande och lättsmält, det är helt enkelt ett väldigt välgjort album han satt samman den gode Chris. Och han har antagligen gjort det med ett leende på läpparna. Sedan bjuds vi ju förstås på mycket humor och så vidare så att tro att man kan undvika att dra på smilbanden när man lyssnar är ingen vidare teori, det går inte att inte bli på bättre humör när man lyssnar på detta.

Sedan kan man ju förstås säga lite vad man vill om Chris som sångare och så vidare och ur ett visst perspektiv kanske han inte har den bästa stämman men han lyckas ju alltid sprida som positiv känsla och känsla av klämkäckhet med sin röst att han nog ändå är bäst. Det är ett ibland ohälsosamt klämkäckt album, ett som definitivt får en på bättre humör och som definitivt kan framkalla ett leende. Det är riktigt tilltalande och flera låtar är brutalt bra såsom videospåret Hollywood Dancer som är riktigt excellent men det finns fler såsom inledningen, Radio Starlight är också ett sådant där spår som man bara kan spela om och om igen – bara dessa två videospår som nu namngivit skulle räcka för att man ska kunna utse detta album till årets bästa hittills men de är inte det enda som är grymt på Chasing the Sun.

Det är ett album som inte går att tycka illa om, man kan varken ogilla Chris Bays stämma, leende eller låtskrivarförmåga – Chasing the Sun är det bästa av alla dessa egenskaper. Årets bästa album utan tvekan och ett sådant där album som får än att vrida upp volymen på radion och sjunga och dansa med i Hollywood Dancer med flera riktigt vassa låtar och jag tror att det kan vara det bästa albumet jag skriver om sedan Rockfordhjältarnas senaste höjdare som jag recenserade i juni förra året. Rekommenderas med en tumme upp och ett leende, vem kan avstå ett album där artisten är barfota på pressfotona? Antagligen ingen.

HHHHHHH