Celtachor
Fiannaíocht

Här kommer en recension av ett band jag skrivit om två gånger tidigare, det handlar om keltiska svartmetallarna, eller folkmetallarna om du så vill, Celtachor som vi givit godkända betyg till tidigare. Nu har de kokat ihop en saga om Finn av Fianna som är någon gammal irländsk mytologi eller något i den stilen, bandets musik handlar ju just om att de presenterar sitt sätt att berätta irländsk mytologi. Sedan senast det begav sig har lite saker hänt i bandet, det har en ny bassist som också kan spela irländsk harpa och bouzouki och de har också en violinist i bandet. Det sägs i pressmaterialet att det gör bandets musik lite mer folkmusikaliskt och melodiöst. Dessutom har de byggt på med lite mer klarsång vilket inte var fallet på de tidigaste albumen. Ganska flott skivomslag tycker jag att de har på detta album, sådant är alltid trevligt.

Mycket folkiga, keltiska inslag i det musikaliska som ändå grundar sig i det mer extremmetalliska. Folk- eller Pagan Metal känns som de beskrivningar som torde användas mest för att beskriva detta album. Sången är ofta vrålig, ibland klarsång men även lite mässande och sådant, inget speciellt med sången egentligen, där känns det som att det finns utrymme för lite mer dynamik. Annars har det hyfsat driv och går ganska rakt på och allt kryddas med de keltiska inslagen. Hyfsat stark produktion, kanske inte riktigt i nivå med de allra bästa men det fungerar bra. Det är också ett album som bjuder på mycket variation och så vidare, även om jag tror att det ibland kan anses att bandet går ner lite väl mycket i tempo under partier – en del partier kan nog anses som lite sömniga. Men det bjuds ändå på ganska schysst dynamik tycker jag.

Man kan nog tycka att det är riktigt bra om man är av den böjelsen, den folkmetalliska alltså. Jag tycker att de håller ganska god klass, låtarna är schyssta och det är generellt värt att lyssna på. Ett album som ger ett relativt positivt intryck, det är ganska underhållande. Dock tycker jag att de skulle ha minskat på de riktigt långsamma delarna, de tenderar till att ge albumet tillfällen av sömnighet och tidpunkter då man gärna stänger av och inte lyssnar vidare. Annars är ju dynamiken ganska bra och sådär men det är dessa lite sömniga partier som får mig att dra ner en aning på entusiasmen då albumet bjuder på flera tillfällen då man helt tappar fokus på albumet – det måste ses som lite av en svaghet. Förutom det har dock albumet mycket trevlig musik som gör det värt att ta sig en närmare titt på.

Med det så kan slutsatsen av Fiannaíocht beskrivas som: ett bra album, intrycket är positivt och framförandet är ganska bra. Lite sömniga delar men generellt tycker jag definitivt att det är ett trevligt album att lyssna på. Ni som gillar folk- eller pagan metal bör definitivt ta en närmare till på Celtachors nya album.

HHHHHHH