The Cascades
Phoenix

På förra årets samlingsalbum fick vi höra den första låt The Cascades originalmedlemmar skapat på tio år. Nu kan vi väl se det som att dessa återuppstått likt en fågel Fenix, därav titeln på deras senaste alster. Ett alster som kanske inte har det mest fantasifulla omslaget jag sett men digipakformatet är ganska intressant och färgkoden ganska snygg. Bandet i sig bildades redan 1988 och firar alltså trettio år i år, trettio år som dock inte direkt genererat någon överväldigande mängd album, så vad ska vi då säga om detta?

Kanske att det handlar om gotisk rockmusik med ganska modern ljudbild dock väldigt kraftigt inspirerad av det förflutna, kanske en ljudmässig uppfräschning av klassisk gotisk rock. Sångare Wild har en för genren typisk röst, mörk och så som det brukar låta. Bandets stilistik bygger på enkla refränger och en ganska mörk stämning, ett ganska typiskt gotiskt album skulle jag vilja påstå. Urvalet av låtar är också ganska typiskt och variationen är väl inte den största, albumet är dessutom aningen långt med sina tretton spår, de hade utan vidare kunnat kapa bort något eller några av dem.

Det är ett schysst album, ett solitt sådant med bra och solida låtar som känns hyfsat medryckande. Den som gillar den gotiska rocken bör definitivt gilla detta album, så kan man nog skriva utan att det blir osant. Så om du lyssnar på The Cascades eller på den gotiska rockiga musiken kanske detta kan vara något att kika lite närmare på, det trycks nog på rätt knappar för dig som passar in i den beskrivningen. Jag är väl kanske inte lika betagen som jag kan ana att målgruppen är men visst är det bra, spår som Station No. E och cover Diane är nog de mest tilltalande och alla spår är av god kvalité – inledande Avalanche är lite tråkig kan jag tycka.

Om de återuppstår med ett album med brinnande energi eller starkt lysande kvalité är väl upp till betraktaren men personligen har jag hört album med samma titel som lyser betydligt starkare. Men visst är Phoenix ett trevligt album som jag tror gör sig bra i de flesta skivsamlingar.

HHHHHHH