Burntfield
Hereafter

Progressiva rockbandet Burntfield har relativt nyligen släppt sitt debutalbum Hereafter och det har jag nu kikat lite närmare på. Bandet håller numer till i Amsterdam men påbörjade sin bana i Finland år 2012 och sedan dess har de hunnit med ett par EP-skivor och singlar. Och de beskrivs som alternative progressive rock och omslaget är ett landskapsfoto som påstås vara en visuell matchning av det musikaliska innehållet och de har tagit hjälp av en kvintett stråkartister och vi kan också höra kantele på albumet så det finns en del spännande innehåll.

Riktigt atmosfäriskt kan det väl beskrivas som, klassiska proggiga rockinslag men också lite mer lugn och svävande i stil. Jag kom att tänka på band som Pink Floyd och It Bites när jag lyssnade igenom albumet, men egentligen kommer ganska många progressiva band i åtanke när man ska jämföra eftersom Burntfield känns ganska trogna genren trots allt. Det är inget direkt unikt om jag säger så. Jag gillar annars sånginsatsen som är snygg och produktionen är också av hög klass. Bra variation får vi också och det är svårt att påstå att det skulle vara ett för långt eller ett tråkigt album då det trots genomgående ganska lågt tempo håller en intresserad. Kanske är det ett album som kräver att man lyssnar ett par gånger och att man ger det mer uppmärksamhet än mycket av den mer lättsmälta musiken som vi ofta utsätts för idag. Det är musik att lyssna på och inte att ha i bakgrunden även om det fungerar som bakgrund också tack vare atmosfärerna.

Ofantligt kul, eller åtminstone genomgående underhållande. Jag tycker att Hereafter är ett riktigt trevligt album och kan inte se några svagheter. Spår som Sub Zero, avslutande titelspåret, den snygga Feeling of Love gör definitivt detta album väl värt att lyssna på och det kan man göra många gånger om. Och jag skulle tro att den som uppskattar klassisk progressiv rockmusik kommer att uppskatta detta album, det finns väldigt mycket att tycka om här. Visst är det liksom mycket annan musik inte överdrivet originellt men jag tycker ändå att Burntfield känns hyfsat fräscha i sin framtoning och kanske kan man påstå att omslaget ganska väl illustrerar vad man kommer att få höra när man spelar albumet.

Gott så, jag kan helt enkelt rekommendera Burntfields debutalbum som jag tycker är väl värd att kika närmare på och det kanske främst gäller den som uppskattar den progressiva musiken. Kanske att man tycker att det blir lite segt och tråkigt om man gillar lite rivigare grejer, men samtidigt lär man oavsett preferens ha svårt att bara avfärda ett album av denna kaliber.

HHHHHHH