Band:
Tommy Vext – lead vocals
Doc Coyle – lead guitar, backing vocals
Chris Cain – rhythm guitar
Kyle Konkiel – bass guitar, backing vocals
John Boecklin – drums
Discography:
Debut
Guests:
Info:
Released 2018-05-18
Reviewed 2018-05-23
Samtidigt känns inte ordningen av spåren i sig så viktig för helhetsintrycket då det musikaliskt känns som en ganska standardiserad samling låtar alla byggda för att vara lätta att ta till sig. Bandet nämner uns av prog och det nämns Mesuggah och sådant, personligen vet jag inte om jag håller med – någonstans runt skivbolagskollegorna i Five Finger Death Punch kan de väl sägas hålla till. Egentligen ganska klassisk amerikansk heavy metal, lite hes och kraftfull stämma, ganska tung och kraftfull produktion – lite som mindre intressanta låtar som drar sig i samma riktning som Zombie-covern om man vill förenkla lite. För långt album, min promo har femton låtar och låtlistan hos skivbolaget tretton, båda blir för långa, kasta bort tre till fem låtar kan de enkelt göra då de kan välja vilken som helst förutom Zombie utan att det skadar helheten.
Disobey är ett ganska schysst album med okej låtar men egentligen är det bara Zombie som sticker ut och även om den är riktigt vass i Bad Wolves-tappning så kan den inte mäta sig med The Cranberries makalösa original som är en av de bästa låtarna jag hört, punkt. Och man kan väl inte riktigt påstå att Disobey är en rival till No Need to Argue som också har Zombie i låtlistan och som singel. Nej, det är ett ganska schysst album som förutom en låt inte direkt sticker ut, utan känns som ett ganska typiskt tungmetallalbum som inte riktigt fastnar även om de tack vare sin Zombie-cover kanske ändå undviker att drunkna i strömfåran av metalband som konstant växer med nya band som ingen kommer att minnas nästa vecka.
Ni som gillar den här typen av metal som man kan höra från band som Five Finger Death Punch och liknande kan säkert uppskatta vad Bad Wolves har att erbjuda. Personligen tycker jag att de egentligen inte har så mycket annat är en schysst cover av en riktigt ikonisk låt att komma med när det gäller detta album – deras egna låtar är ganska schyssta men jag har hört betydligt bättre och hade det inte varit för Dolores alldeles för tidiga bortgång är frågan om speciellt många ens brytt sig om bandets existens.
HHHHHHH