The Amorettes
Born to Break

Rocktrion The Amorettes från Skottland är tillbaka med ett nytt album, Born to Break kallas det. Senaste albumet White Hot Heat fick bra betyg av oss så visst fanns det väl förhoppningar på att de skulle leverera igen. Och som tidigare handlar det om klassisk rock’n’roll utan konstigheter, utan krusiduller. De går bara rakt på sak med rocklåtar som inte direkt kan beskrivas som vare sig nyskapande eller innovativa.

Om det musikaliska finns det väl annars inte så mycket mer att skriva, enkel rock’n’roll, lätt att ta till sig med modern och snygg produktion. Väldigt jämförbart med både andra kvinnofrontade rockband och andra rockers i allmänhet. Förstås en känsla av tillbakablickande, kanske drömskt mot en tid sedan länge svunnen – men det är lätt att tycka om för det starka drivet, energin och den kompetenta produktionen. Det är kanske i längsta laget med 48 minuters speltid på tolv spår, det känns som att de utan vidare hade kunnat kapa bort två spår och göra albumet ungefär 40 minuter långt.

Chansen att den som gillar klassisk hårdrock/rock’n’roll finner detta album tilltalande är väldigt stor, det trycker på rätt knappar med klämmiga låtar som har bra energi. Det finns väl förutom lite gallringsproblem inga större svagheter, däremot saknar jag något gripande hitspår som fängslar mig som lyssnare – det finns inget som riktigt lockar en till att återvända till detta album, det behövs minnesvärda hitlåtar för att sätta pricken över i för album av denna karaktär. Jag tror dock inte att man som köpare kommer att känna sig besviken, och för vissa av er finns det säkert spår som känns som hitlåtar, alla är byggda i den stilen med tydliga refränger och så vidare.

Kul album tycker jag, bra album kan jag också skriva att det är. Det förra tycker jag dock var bättre, det här känns lite som samma sak men det har inte samma kvalité på låtarna. Det är helt enkelt inte ett lika hett album som senast men visst fortsätter trion att bjuda på schysst rockmusik.

HHHHHHH