Xanima
Planet Hope

Hoppfull planet besöks i svenska bandet Xanimas tredje album. Det är ett album med snyggt skivomslag, väldigt snyggt. Ganska talande omslag för bandets lyriska tematik kring ufon, övernaturliga grejer och så vidare. Det är ett band som började som ett projekt med Pelle Händén och Jade Ell 2007 och som senare blivit mer av ett band, det första albumet släppes sedan 2014 och i pressmaterialet nämns det att deras livespelningar ska vara någon form av multimedia show som en blandning mellan Genesis och Hawkwind. Livespelningar och den biten i all ära men vad ska vi då säga om Xanimas tredje album?

Om musiken kan man säga en hel del, det är musik som inte är så lätt att beskriva då den spänner över ett brett musikaliskt spektrum. Art rock, symfonisk rock, progressiv rock med kvinnlig sång är väl bra sätt att beskriva detta album ur ett stilistiskt perspektiv. Det är ett ganska varierat album med bra produktion, atmosfärerna är väl egentligen det som sticker ut – och kanske att hon varierar sin sång ganska mycket genom albumet. Ett album som har nio spår och en speltid som känns sansad och bra med lite under 40 minuter, det känns kort nog för att man inte ska hinna tröttna.

På det hela taget handlar det om ett bra album, låtarna håller god klass rakt igenom och detsamma kan sägas om framförandet. Om något skulle jag kanske ha velat ha en mer dynamisk framtoning och kanske en hitlåt som mer drar en till albumet. Men det är ett album med en ganska hoppfull framtoning och en positiv atmosfär, ett ganska underhållande album att lyssna på tycker jag. Däremot är det väl lite synd att de bara släpper det i digitalt format, det snygga omslaget hade gjort sig snyggt i skivhyllan men kanske gör de en fysisk variant så småningom.

Ett schysst album helt enkelt, kanske inte fantastiskt och det kanske saknar det där lilla extra men det är bra och det är underhållande. Väldigt sångorienterad progressiv rock där titelspåret är det som känns allra bäst men där hela albumet definitivt känns värt att kika lite närmare på. Planet Hope har mycket att tycka om och det är lätt att ta till sig, nackdelen är väl att det inte känns överdrivet minnesvärt.

HHHHHHH