Zeit
Konvergenz

Tid från tyskland bjuder oss på sitt första album, ett som de kallar Konvergenz. De har tre EP i bagaget sedan tidigare och det påstås att deras mål är att skapa svartmetall av ett eget märke – lättare sagt än gjort ska påpekas. Trion började som en duo och med sin egen svartmetall ville de skapa svartmetall som inte begränsades av genrens restriktioner, och det ska de enligt promoinformationen också göra men hela tiden finner de sin väg tillbaka till svartmetallen. Så de vill hålla sig till svartmetallfacket utan att egentligen hamna utanför det, de vill tänka utanför ramarna men ändå hålla sig innanför dem – det känns som ett motsatsförhållande, oxymoron som man så finurligt kan säga.

Det handlar om svartmetall med inslag av sludge och post metal – mörkt och svart med släpig vrålsång och typiskt svartmetalliskt gung. Ett album som bjuder på typisk svartmetall men kanske med en lite egen prägel, åtminstone för den som konsumerar massor av svartmetall – för den som är en perifer lyssnare känns det inte som att Zeit erbjuder särskilt mycket som skiljer sig från det allmänna i den genren, och speciellt lite som fångar deras intresse. Produktionen är helt okej, men inget man direkt gör vågen för och sången är tråkigt på riktigt. De håller det åtminstone kort, med strax över 40 minuters speltid blir det inte överdrivet långt.

Konvergenz fångar aldrig riktigt mitt intresse, eller min nyfikenhet. Det är ett ganska tråkigt album måste jag påstå – kanske fräschare än mycket svartmetall men ändå ganska unket och segt. Jag hittar inget att gripa tag i, inget fängslande och inget speciellt underhållande. Låtarna tickar förbi och rätt vad det är tar albumet slut, jag spelar det igen och får samma känsla av ingenting och bestämmer mig för att ge upp för dagen och vänta ett tag innan jag spelar det igen. När jag sedan spelar det igen är jag fortfarande inte imponerad, det är helt enkelt ett album som inte imponerar – Zeit behöver göra något mer spännande om de vill fånga mitt (och säkerligen många andras) intresse.

Det är väl inte dåligt, men inte heller bra. Det är ett album som mest bara är, en konvergens av ointressanta element som skapar ett ganska ointressant album. Jag är inte speciellt imponerad, Zeit får ingen mer tid av mig och Konvergenz konvergerar med tomma kuvert och annat skräp i papperskorgen.

HHHHHHH