UFO
The Salentino Cuts

Oidentifierat flygande objekt med en lång historia genom den musikaliska tidslinjen är vad dagens recensionstext handlar om. Det kallar albumet The Salentino Cuts och det är bandets första coveralbum som innehåller covers från UFOs favoriter, mestadels mossig gammal musik förstås. Band som ZZ Top, The Doors, Tom Petty, Montrose, med flera får se sig tolkade av UFO. Och visst borde man väl kunna tänka sig att ett band som släppt album sedan 1970 och har 22 studioalbum på sin lista men också ett gäng livealbum och kompilationer ska kunna skapa något intressant, speciellt när de kallar sig UFO. Det borde borga för högtflygande musik men när jag lyssnar på The Salentino Cuts kan jag inte undvika att tänka tanken att det är ett band som sedan länge passerat sitt bäst före datum jag lyssnar på.

Klassisk rock/hårdrock förstås i välbekant utförande och hyggligt producerat, inget som någonsin slår mig som spektakulärt. Variationen är däremot stor eftersom det är låtar skrivna av flera olika band så man kanske inte tröttnar på det viset men det gör man istället eftersom det känns ganska trött och energilöst. Kanske är det var som händer när farbröder i pensionsåldern gör musik, tur att de inte bjuder på fler än ett dussin låtar för då hade det känts riktigt segdraget, det är segt nog som det är ändå. Vad de däremot lyckas med är att få det att kännas enhetligt, som ett album trots att det är ett album av covers och det spretar inte vilket känns positivt.

Normalt brukar jag gilla covers, det är en intressant insikt i vad som inspirerar banden. Det här känns dock bara som en trött ursäkt för att släppa fler album och få intet ont anande fans att slänga ut mer pengar på ännu en onödig produkt av ett band som sedan länge slutat skapa något nytt och nu bara kopierar sig själva för att kanske hålla kvar vid en svunnen tid då de faktiskt kunde skapa något nytt och intressant. Man kan dock plussa för att de faktiskt den här gången skapat något som de inte gjort tidigare, även om det är trött och ganska ospännande. Men visst, det är inte dåligt och flera av låtarna är av god kaliber i sin ursprungsversion även om ingen av dem står ut från de andra i UFO-version.

Det är inte så att jag tar fram sågen, det är inte så kasst men det är inte direkt ett album som inbjuder till upprepat lyssnande utan jag tröttnar snabbt och det känns skönt att kunna lägga UFO till handlingarna eftersom det inte direkt varit en njutning att lyssna på deras album.

HHHHHHH