The Fright
Canto V

När tyska bandet Fright bjuder på nytt tar de oss till den första av helvetets cirklar, förstås med inspiration från Dantes Gudomliga Komedi. Inte direkt det första bandet som hämtat inspiration från Dante och hans komedi, och inte lär de vara det sista. Det är tyskarnas femte alster i en karriär som sträcker sig ända tillbaka till när Lon Fright bildade bandet 2002. En man som för övrigt erkänner att han älskar att lyssna på Sebastian Bach och det märks då deras gotiska hårdrock kryddas av lite mer klämkäcka inslag, något som göra att det känns betydligt mer fräscht och medryckande än mycket annat jag hört i denna stil.

Gotisk hårdrock med klämkäcka inslag är vad vi får, inledande Bonfire Night sätter till exempel an tonen väldigt tydligt och det är en vass inledning. Lon Fright har en skön stämma som passar bandets musik som handen i handsken, och albumet är dessutom varierat och med 44 minuters speltid känns det inte som att det föreligger någon större risk för att man som lyssnare ska tröttna på vad man får höra när man lyssnar på det. Produktionen är riktigt snygg, jag gillar verkligen ljudbilden och den fräscha framtoning jag tycker att bandet har. Det är helt enkelt ett modernt, snyggt gotiskt hårdrockaralbum.

Det blir definitivt tummen upp för detta album, jag tycker att det är riktigt bra. Det inleds vasst med riktigt bra spåret Bonfire Night som är ett riktigt medryckande spår. Det är ett spår som sätter an en riktigt bra ton för albumet, och det är en ton som sedan följs upp med flera andra bra låtar där Oblivion definitivt förtjänar ett omnämnande och samma sak gäller avslutande spåret In Sicherheit. Och det finns inte ett spår på detta album som jag skulle beskriva med ord som svagt eller ointressant, det är helt enkelt ett spännande och intressant album från inledande till avslutande låt. Det enda man egentligen kan anmärka på är kanske att det inte är överdrivet originellt men det känns trots det som sagt fräscht så det är inte direkt problem ens för mig som recensent.

Jag rekommenderar helt klart att man tar sig en närmare titt på detta väldigt tilltalande album, det är helt klart ett album värt att lyssna på både en och två gånger. Och det kan ju alltid beskrivas som kul med ett album som inte kräver att man går igenom diverse helvetescirklar för att lyckas skriva en recensionstext. Sammanfattat kan man beskriva det som att Canto V är ett album ni ska titta närmare på.

HHHHHHH