Syndemic
Annihilate the I

Tyska dödsmetallarna Syndemic påbörjade sin bana 2011 och släppte sitt första album 2014, nu kommer bandets andra album Annihilate The I. Det är ett album de spelat in i LSD Studios i Lübeck med producenten Lasse Lammert och deras samarbete ska ha lett till fräsch organisk ljudbild med utrymme för varje instrument. Ett album som bygger vidare på vad de etablerade på det första albumet men utvecklat med större djup och så vidare. Snyggt skivomslag och ganska typisk logga för ett melodiöst modernt dödsmetallband, och den moderna dödsmetallen är förstås väldigt välbefolkad så vad har Syndemic att erbjuda?

Modern dödsmetall är vad det handlar om när man analyserar musiken Syndemic har att erbjuda, kvintetten bjuder på ganska typisk melodöds med lite progressiva inslag. Ganska typisk produktion och typisk sångare för genren. Det är inte speciellt mycket som slår mig som direkt fräscht eller spännande när jag lyssnar på Syndemics andra album – det känns som att jag hört det förr. Men visst är det bra producerat med schysst utrymme för melodier och även ett hyggligt driv, även om variationen hade kunnat vara lite bättre men man kan inte få allt antar jag. Vad man får är 45 minuter fördelade på nio spår, där spåren som sagt ibland känns lite väl lika varandra.

Det är ett bra album inget snack om den saken, de bjuder på schyssta melodier och medryckande refränger såsom man vill höra från ett modernt melodödsalbum. Låtarna är klämkäcka och håller god kvalité även om ingen av dem kanske sticker ut som en riktig superhit, första spåret är väl kanske det bästa av de nio. Jag kan väl inte se några direkta svagheter utan allt håller god kvalité, men om man skulle vara riktigt kritisk kanske bristen på nytänkande är en liten svaghet. Men den som gillar modern melodiös dödsmetall kommer definitivt att uppskatta detta trevliga album.

Det blir en tumme upp för Syndemic, även om jag kanske inte är helt betagen av vad jag fått höra. Syndemic är ett bra och ett intressant band som kan sin sak, men de skulle som så många andra band behöva hitta en lite mer egen stil. Det är helt enkelt ett väldigt trevligt album, välgjort och allt men inte tillräckligt unikt eller fantastiskt för att verkligen sticka ut, risken är att de drunknar i mängden trots att de gör ett riktigt bra abum.

HHHHHHH