Sierpes
Visiones Caóticas

En kul sak med att skriva om hårdrock och metal är att det spänner över ett så brett musikaliskt spektra och lotten kan falla på i stort sätt vad som helst, i detta fall ett ockult svartmetallband från Ecuador och Colombia på ett skivbolag från El Salvador. Hur kul är inte det? Som så många andra mindre namnkunniga svarta metallband är det ett fåmansband och antagligen bara ett studioprojekt där duon består av Melissa som sjunger och trummar och Muerto som spelar gitarr och bas – på bilden står de i svart linne med bandnamn på och det klassiska patronbältet, det tillsammans med omslaget får mig att känna kalla kårar. Inte kalla kårar för att musiken är bra och läskig utan mer för att stereotyper sällan är ett recept för kvalité. Men självklart har jag givit detta album samma tid och uppmärksamhet som de andra albumen jag recenserar och jag kan inte direkt påstå att jag är alltför imponerad.

Det spelar på klassiska svartmetallelement med vissa inslag av thrash och ockultism. Melissa skriker på såsom är brukligt för en sångare i genren, hade hon använt ett lite bredare register i sången hade det kanske kunnat bli mer intressant. Vi får höra de där typiska svartmetalliska inslagen, sedan förstås en lite annorlunda introduktion men också ett outro, första låten börjar förresten med det typiska smattrandet och vrålandet. Inte det mest nyskapande jag hört i mitt liv, det bygger på element som används på tusentals album redan och ingenstans får vi höra något får mig att stanna till och verkligen ta notis. Ljudbilden är väl också precis som man kan förvänta sig, smattrande och känns en aning billig och gammal – jag tror att svartmetallband ofta spelar in sin musik i fuktiga grottor för att skapa denna speciella akustik.

Jag antar att de som normalt lyssnar på den här typen av musik säkert tycker att detta album är helt okej, kanske till och med bra. Personligen tycker jag att eftersträvandet av att emulera sådant som gjorts förr är kontraproduktivt och ointressant, såsom detta album. Det mest är, ett album som existerar utan att egentligen göra något större avtryck. Jag skulle nog vilja påstå att det är en ganska blek historia och en som inte direkt imponerar på mig, och om du inte är svartmetallare lär det inte heller imponera på dig.

Visiones Caóticas är ett typiskt svart metallalbum, vrålad sång, smattrande trummor, och så vidare. Ett album som trycker på de svarta knapparna men ingenting på de mer kreativa knapparna, ett album som knappast gläder någon annan än den som redan uppskattar svartmetall.

HHHHHHH