Saviour
Let Me Leave

Saviour är ett band från Australien, en sextett bestående av en manlig och en kvinnlig sångare samt ett par gitarrister, en bassist och en trumslagare. Det är deras första album sedan de gjort comeback efter att de tagit en oväntad paus 2014. De vill få lämna, kanske buren, kanske rummet på omslaget, kanske vill de lämna något annat? Det är en intressant ambivalent titel och ett lika intressant och snyggt skivomslag. Men är albumet lika spännande och intressant som omslaget indikerar?

Svaret är kanske, musikaliskt är det metalcore men det blir ett ganska brett begrepp här eftersom Shontay Snow står för en betydligt mer finstämd sång än man brukar höra på ett album som detta och det är ganska dynamiskt och lite progressivt. Produktionen är snygg, framförandet är bra och jag gillar Shontay Snows sång även om den inte alltid är i balans med den mer standardiserade metalcore-sång som den manliga sångaren Bryant Best bjuder på. Man kan också tillägga att det finns en del inslag av så kallad post rock. Inte så tungt men ändå med lite vrålig sång och ganska rejält tilltagna riff här och där, men samtidigt bjuder de på starka melodier och en hyfsat fräsch ljudbild.

Det är överlag ett ganska bra album men jag tycker att det hade kunnat vara bättre. Jag tycker inte att de riktigt drar fördel av dynamiken mellan de två sångarna. De producerar inte heller några riktiga rackarrökare till låtar, de är bra som inledande April som sätter an en bra ton men inget av spåret glänser på allvar och trots ganska fräsch ljudbild så får vi ingenting som fastnar. Missförstå mig gärna rätt nu, det är trots dessa synpunkter ett album som kan vara värt att titta närmare på, det är ett band med fräscha idéer och kanske behöver de lite tid att finputsa sina idéer innan den riktiga höjdaren kommer.

Avslutande Little Bird är mitt favoritspår, ett lågmält och snyggt avslutande spår som gör att jag lämnar albumet med en positiv känsla. Jag tror faktiskt att jag till sist kan kalla detta ett ganska fint album som dock inte riktigt lever upp till sin potential, dock har jag stora förhoppningar på Saviour och deras framtida musikaliska äventyr – om de nu lyckas lämna instängdheten.

HHHHHHH