Regulus
Quadralith

Sheffields Regulus kommer med sitt andra album som de kallar Quadralith, ett album som pressinformationen får att låta ganska intressant. ”Ett band som hämtar inspiration från allt och ingenting, som vägrar att definieras av någon annan än sin egen kreativa standard”, ungefärligt översatt. Det låter ju onekligen mycket intressant och omslaget lovar något kanske post-apokalyptiskt eller åt det hållet. Det står faktiskt en hel del om kreativitet i pressinformationen och hade det varit sant hade Quadralith säkert varit ett väldigt spännande album.

För att vara ett band som jobbar enligt sina egna referensramar låter de väldigt typiskt för stonerrock-genren. Tunga riff, lite raspig sångare, ganska enkel och rakt på i det musikaliska – klassiska riff som känns väl igen från andra i samma genre. Så, att ta inspiration från allt och inget leder till ganska typisk stonerrock? Det känns lite märkligt men kanske är det så, kanske borde de dock ha lyssnat lite på sådana band och insett att de nog behöver vandra i andra riktningar om de inte vill försvinna i mängden. Jag måste också tillstå att det är ett ganska långt album med många låtar av ganska identisk karaktär, det känns lite långrandigt och blir ganska lätt att tappa intresset.

För fans av stoner-genren kanske det kan vara något men jag är lite tveksam då det känns som att det finns ganska många bättre alternativ. Det är inte så att det handlar om att albumet är dåligt, det är bara det att jag saknar något som sticker ut – det finns inget som får mig att stanna till att lyssna och albumet snurrar mest bara obemärkt förbi i mitt medvetande. Jag kan därför inte påstå att jag är särskilt imponerad och på det stora hela känns det som ett ytterst mediokert album utan några speciellt starka ljuspunkter, det där med att gå sin egen väg har uppenbarligen olika meningar beroende från vilken synvinkel man väljer att se saker. Självklart kan de ha struntat i konventioner och gjort ett väldigt konventionellt album men det mest troliga är att de påverkas av sin favoritmusik betydligt mer än de vill erkänna.

Regulus andra album imponerar inte, det är helt okej men jag saknar hitlåtar och jag saknar något som får albumet att sticka ut. Det är helt enkelt ett alldeles för fantasilöst album för att fånga mitt intresse och därför är det ett album jag snabbt kommer att glömma nu när jag skrivit klart om det.

HHHHHHH