PVRIS
All We Want of Heaven, All We Need of Hell

Snyggt producerat, riktigt bra melodier, medryckande och välgjort album är ett lämpligt sätt att beskriva bandet PVRIS andra album. Post-metal eller melodiös poppig rockmusik ofta med medryckande refränger är den stilistiska beskrivningen av detta band och deras andra album – ett album som är riktigt välgjort men som samtidigt inte gör något större intryck på mig, bra men inte imponerande är väl den korta sammanfattningen av hur jag ser detta album som fått en väldigt lång titel. Det verkar vara ett album som är ganska populärt, åtminstone om man tittar på hur många som tittat på och kommenterat youtubeklipp på låtar från det.

Det är ett tio spår långt album med 44 minuters speltid, hyfsat varierat och med hyggligt driv genom dessa låtar. Sångerskan är imponerande och albumets största styrka, låtarna är bra men kanske lite identitetslösa, och det är ett album som inte riktigt griper tag i mig. Inledande Heaven är dock en riktigt spännande och fängslande historia, albumets höjdpunkt skulle jag nog vilja påstå och hade det funnits fler liknande höjdpunkter skulle det nog ha varit ett ganska imponerande album. Nu känns det mest som en imponerande produktion, som dock saknar det där lilla extra.

Ni som gillar de liknande banden, som gillat bandets föregående alster, som uppskattar band som åtminstone anstränger sig för att skapa något eget, borde kanske uppskatta detta album. Bandet visar att de har alla de rätta ingredienserna för att skapa något exceptionellt men de lyckas inte riktigt sammanfoga dessa ingredienser till ett album som når upp till bandets fullständiga kompetens. Vi får höra glimtar av vad de har att erbjuda som i Heaven, men också vid några andra tillfällen genom albumets tio spår och 44 minuter. Men jag ändå inte släppa känslan av att det trots sin kvalité faktiskt känns som att det borde ha varit bättre, att bandet har mer talang än de visar upp – jag får helt enkelt känslan av att detta borde ha varit ett bättre album, speciellt med tanke på den ambitiösa titeln.

HHHHHHH