Project: Midnight
The First Encounter

Ett midnattligt projekt från Tyskland, en kvartett som i och med The First Encounter släpper sitt första album. Ett album där de bjuder oss på tio spår, där de i det sista spåret har en kvinnlig gästsångare vilket alltid känns kul. Omslaget är däremot inte överdrivet kul vilket är synd för det känns annars som ett häfte och så vidare av god kvalité. Men det är förstås inte förpackningen det ska handla om utan vad som finns i den, en CD-skiva eller för den som gillar det digitala: en uppsättning musikfiler och dessa är första gången detta band kombinerar låtar till ett album, det har en EP i bagaget men det är nu de gjort något på allvar. Och jag tycker att det börjar bra.

Det handlar om punk, amerikanskinspirerad alternativrock, post-hardcore, åtminstone om man ska tro vad som skrivs. Rockmusik med punkig framtoning, rakt på sak och väldigt fritt från krusiduller och meningslös utfyllnad, det är rejält och rakt på utan kompromisser kanske med tydliga refränger. Ganska modern ljudbild med ganska bra driv genom hela albumet, samtidigt kan det väl inte påstås att vi får något av det mer unika slaget för det känns ganska platt på den kreativa fronten. En annan front som faller pladask är sångarfronten, visserligen är gästsångerskan Nicky ganska bra men sångare Frank håller ingen vidare klass och sången känns som albumets största akilleshäl. Då hjälper det inte ens att albumet är ganska kort, det räcker ändå inte hela vägen fram.

Ett ganska blekt album tycker jag, första och sista låten är bra men i övrigt känns det som ett ganska segt album utan riktigt liv och utan riktigt driv. Den taskiga sången känns ofta påfrestande och nästan ansträngande att lyssna på, det är som jag redan varit inne på bara Nicky som gör att sånginsatsen räddas från totalfiasko, hon låter bra i det fina avslutningsspåret. Två bra spår och åtta fullständigt innehållslösa sömnpiller ger förstås inget lysande album och detta kan definitivt beskrivas som under medel, inget album man direkt skriver hem om för att använda ett gammalt djungelordspråk myntat av Fantomens polare Guran. Inte ett album jag kan rekommendera att man lägger alltför mycket tid på att undersöka, det känns inte speciellt intressant.

HHHHHHH