Pleasureagony
s/t

En bra sak med Pleasureagony, vars namn är en så kallad oxymoron, är att deras musik är lite av samma snitt som namnet. Det handlar om tysk kvartett vars skivhäfte skulle behövt en grafisk överhalning med tanke på att röd text över svartvita bilder inte direkt är bra ur läsbarhetssynvinkel och inte är det speciellt snyggt heller. Men det är bandets debut och de kanske lär sig något av det också, de har åtminstone lärt sig att bygga musik som inte låter som allt annat och sådant gör jag alltid tummen upp för. Sedan ger jag förstås fler tummar upp om det dessutom är musikaliskt tilltalande, och sådant finns definitivt att höra på detta album.

Musikaliskt inkapslas ett brett spektra i bandets musikaliska framtoning, de bjuder på thrashig musik, lite poppig musik, mer ordinär rock och en massa däremellan, vilket också betyder att sångaren bjuder på vrålsång och klarsång och lite sådär. Hyfsad produktion men kanske inget speciellt och efter att ha hört det här albumet några gånger kan jag konstatera att det är lite spretigt och att albumet är långt, väldigt långt då de tretton spåren kräver över en timme av din tid för att spelas till slut och som om inte det vore nog så har de en flera minuter lång tyst del innan en intetsägande dold avslutning på sista spåret – den hade de definitivt kunnat skippa.

Det positiva övertrumfar det negativa, det är ett album som är ganska ojämnt tycker jag. Spår som Desaster och Nerves Like Strings är riktigt tråkiga medan till exempel det avslutande spåret (innan det tystnar) Did Him a Favor och andra spåret Face the Mask är riktigt bra. Det är ett överlag bra album men de skulle behöva bygga ett album som är lite mindre spretigt och kanske även kapa lite i låtlistan i framtiden eftersom detta album trots god kvalité och fräscha idéer inte riktigt sticker ut i jämförelse med annat vi hör.

Pleasureagonys debut är ett schysst album, de flesta låtarna är av bra kvalité men de hade kunnat kapa lite i låtlistan och tagit bort det minst intressant och på så vis skapat ett ganska spännande album. Man kan väl säga att de är en bit på vägen men att de inte riktigt lyckats polera fram sitt finaste ännu. Pleasureagony är ett spännande band men deras debutalbum med samma namn är inte ett lika spännande album.

HHHHHHH