Nudist
Bury My Innocence

Det är dags för den nakna sanningen om italienska Nudists nya album Bury My Innocence. Ett album som spelades in live i en liten teater i Prato och har sedan mixats och mastrats av kompetent folk, det har satts samman till ett post-hardcore-/sludge-/noise-album, eller EP kanske man ska kalla eftersom speltiden bara är 26 minuter. Man kan faktiskt beskriva det som ett album med en ganska naken ljudbild, och det är inte speciellt varierat. Dessutom kan man beskriva det som ett album som kräver att man lyssnar noggrant och inte bara låter det surra i bakgrunden för då låter det inget vidare.

Bra gjort och bra producerat, snyggt gjort men kanske inte överdrivet spännande – inte direkt nyskapande. Det är ett album som definitivt tilltalar den som gillar genren, jag gillar känslan och råheten, det avskalade och nakna som Nudist erbjuder med detta album. Men oavsett det råa och den lite kusliga atmosfären, kan jag inte riktigt ta det till mig. Det må vara snyggt utfört och bra gjort och så vidare men det är inte ett intressant album, det finns inte riktigt något som fångar mig och i slutändan är det mest atmosfärerna som tilltalar.

Visst är låtarna av god kvalité men ingen av dem fängslar mig och ska jag försöka mig på någon slutsats får det nog bli att det är ett album som vänder sig enbart till genrens fans och inte bryr sig speciellt mycket om en bredare publik. Det fungerar säkert för målgruppen och det kanske trots allt är tillräckligt. Så kort och gott kan vi om denna korta och goda, lite nakna produktion konstatera att om du gillar de liknande banden så bort detta tilltala dig. Inte mycket till naken sanning egentligen.

HHHHHHH