Nick Douglas
Regenerations

När man kikar på omslaget till Nick Douglas nya soloalbum kan man få för sig att han är en lite lömsk herre, åtminstone ser fejset på omslaget lömskt ut. Lömskhet i mörker kanske konstverket kan kallas. För er som inte känner till Nick Douglas så har han under lång tid varit bassist till Doro och också turnerad med Blaze och varit gästmusiker för bland annat Chris Caffery vars musik till viss del påminner om den gode Nicks. Så vad finns det då att skriva om detta album?

Man kan ju skriva att det är ett modernt hårdrocksalbum med klämkäcka låtar, hyfsad variation och kanske till och med viss hit-potential. Egentligen finns det stilistiskt inte så mycket att säga om detta, det är inte direkt det mest nyskapande album jag hört utan det känns stilistiskt ganska förutsägbart. Det är dock riktigt bra producerat och Nick sjunger bra tycker jag, även hans kvinnliga gästsångare adderar en del till totalintrycket. Jag tycker nog att speltiden också hålls ganska rimlig, med elva spår vilka som jag redan nämnt visar upp en god variation.

Det är överlag ett bra album överlag, låtarna håller god kvalité och så vidare. Jag saknar dock lite driv, lite mer äventyrlighet och även sånginsatsen hade mått bra av lite mer aggressivitet. Det blir lite för finpolerat, jag tycker att det hade kunna vara lite mer ruffigt i hörnen lite mer rock’n’roll kanske man kan säga. Jag ser inga större problem med albumet men det saknas något, kanske en hitlåt hade underlättat men min känsla är nog främst att albumet är lite för försiktigt och Nick borde nog ha vågat närma sig gränserna lite mer. Så jag har vissa reservationer men det är låtar som jag tror kan gå hem hos en ganska bred publik även om jag har ganska svårt att tro att det kommer att vinna många superfans.

Ett schysst album av Nick Douglas men inte ett fantastiskt sådant och om du har en begränsad skivbudget så tycker jag nog att det finns annat att lägga sina pengar på. Samtidigt tror jag inte att det är ett album som kommer att göra skivköparna besvikna. Det är helt enkelt ett album som funkar bra men som egentligen inte gör något större intryck på mig.

HHHHHHH