Kayleth
Space Muffin – Rusty Edition

Kayleth bjuder på muffins från rymden, de har tagit sitt album från 2015 och satt samman med ett av sina demosläpp, Rusty Gold och således skapat en Rusty Edition av Spece Muffin. Med fem nya låtar, nytt omslag och mer utförligt häfte och så vidare hoppas de kunna locka än mer publik att upptäcka albumet Space Muffin. Personligen tycker jag nog att omslaget var bättre förr, även om det nya inte är dåligt det heller. Det kan ju kännas lite sådär med ett återsläpp bara två år efter första släppet men okej, jag hörde inte albumet när det släpptes så nu får det en ny chans hos Hallowed och det första jag kan konstatera är väl att det inte hunnit rosta speciellt mycket, inte ens de fem låtarna från Rusty Gold från 2010.

Det handlar om stoner-rock/-metal med allt vad det innebär, bra kraft och kraftfull sång. Ni som har lite större insikt i stoner kan säkert placera dem som italienska. Det experimenterar lite här och där men håller det för det mesta ganska rakt på sak och rymdtemat känns mer prevalent i låttitlar än i musikens känsla. Inte så värst rymdigt kan jag väl påstå utan att ljuga. Utmärkt producerat är det dock, och relativt varierat, man kan faktiskt svälja speltiden på en bit över timmen, de fem adderade spåren kan väl knappast sägas vara vare sig av godo eller av ondo för helheten, de passar in bra. Jag funderar lite i termer av det nyskapande och unika och det finns väl egentligen inte speciellt mycket av den varan utan de spinner vidare på sådant som redan gjorts, kanske skulle de bara spinna vidare med något nytt istället för att återvinna vad de redan gjort.

Bra album tycker jag, speciellt tredje spåret Spacewalk som är intressant och bryter snyggt av vad de första spåren satte upp, en av de inslagen som gör att man utan vidare faktiskt kan lyssna på detta album i över en timme. Dock är albumet inte så bra att jag vill ta en timme till att skriva hyllningssånger, det är bra och det är underhållande men det är inte det mesta fantastiska albumet jag hört och placerar sig nog strax över mitten i en jämförelse med allt som jag lyssnat på med releasedatum 2017. Snyggt, snyggt gjort och bra låtar, så kan man nog beskriva det och jag tror att det nog kommer att kännas extremt tilltalande för den som uppskattar Stonerrock, risken är dock att de redan har detta album i sin ursprungliga version.

Frågan blir ju om man ska skaffa detta album även om man redan köpte den ursprungliga versionen för två år sedan, där är jag lite ambivalent. Man får ju trots allt några nya låtar, några riktigt bra bonusspår och ett nytt omslag, och nytt grafiskt material – så det kan nog vara värt det, om man gillar albumet. Space Muffin är ett bra album även i sin rostiga version och stonerrockare bör definitivt ta sig tid att titta närmare på det.

HHHHHHH