Insatia
Phoenix Aflame

Amerikansk-kanadensiska symfmetallbandet Insatia bjuder oss på sitt andra album, Phoenix Aflame kallas det. Det är ett album med snyggt skivomslag, med snygg kvinnofrontad melodiös power metal. Albumet säljs med stora ord som superba atmosfärer och mästerlig blandning av metal, symfoniska och folkmusikaliska atmosfärer. Det handlar om det vanliga försäljningstugget som jag ändå aldrig lyssnar på för hur spännande är det att läsa att ett band spelat på samma festival som något annat band och så vidare? Så vad ska vi då säga om musiken på detta nya album från Insatia?

Som jag redan varit inne på handlar det om symfonisk power metal med kvinnlig sång, lite gotiskt med folkmusikinslag – knappast något nyskapande. Riktigt bra producerat, snygga melodier, hyfsat djup, bra sångerska, det är ett album av god musikalisk kvalité. Det är dessutom kort och koncist med strax under 40 minuter speltid fördelade på tio spår som har ganska bra variation – det är definitivt inte ett album som känns för långt, det är alltid positivt med album som har förstått det där att det är vettigt att hålla sig kort.

Insatia må vara kreativt ganska ointressanta, men deras underhållande och medryckande snygga symfonimetall är av så god kvalité att det definitivt är värt att lyssna på. Och man kan lyssna flera gånger, jag har låtit albumet snurra närmare ett dussin gånger utan att tröttna så det är ett album med hyfsat djup. Det enda jag har att anmärka är att de kreativt inte direkt hittar något fräscht och att de inte har en direkt unik musikalisk infallsvinkel. Detta är förstås inte ett problem för de flesta, och egentligen bara en synpunkt jag har som kritiker och det är inget man direkt tänker på när man lyssnar och rycks med i Insatias sköna symfmetallåtar.

Det finns inga svaga låtar på detta album, alla tio håller väldigt god klass men jag tycker nog att tredje spåret Memory of a Sapphire och nionde spåret det lite lugnare Velvet Road sticker ut som lite mer minnesvärda än de övriga. Den som gillar symfonimetall eller kvinnofrontad metall överhuvudtaget ska definitivt inte missa detta album, det är riktigt bra. Tummen upp för Insatia, deras flammande Fenix lyser riktigt starkt och därför kan jag varmt rekommendera detta finfina album.

HHHHHHH