Emil Amos
Filmmusik

En herre som kallar sig Emil Amos har satt ihop ett album av filmmusik för en imaginär film. Det låter som något i stil med en spännande thriller från sjuttiotalet där spänning snarare än action är vad som driver filmen. Det är inte så mycket tempo eller kraft, allt är mer finstämt och stämningsfullt, det är varierat likt skeenden i en film och de fjorton spåren kräver strax över 40 minuter för att tsa sig igenom. Så det handlar om en kort film, eller en film med inte alltför mycket musik.

Denne Emil Amos gör förutom filmmusik väldigt mycket, han är trumslagare för OM, Grains och Lilacs & Champagne, dessutom är han sångare och gitarrist för Holy Sons och har under de senaste tjugo åren släppte över femtio album på diverse undergroundbolag. En flitig herre med andra ord, och uppenbarligen ganska kompetent eftersom han nog inte skulle ha kunnat vara så flitig ifall han inte haft någon kompetens. Filmmusik är definitivt en kompetent produktion som bygger på starka atmosfärer och mestadels instrumental musik. Det finns dock lite sång, men då av en mer diffus suggestiv variation – det är inte direkt ett album som bjuder på hits.

Ett album man sitter ner och lyssnar på i lugn och ro, ingenting att ha i bakgrunden medan man jobbar eller åker bil. Det är ett album som måste tas in och analyseras i lugn och ro, likt en bra film. Det är ett bra album men det kan inte sägas vara fantastiskt. Det är inte ett album som fångar mig, det är intressant och det fungerar men det griper aldrig riktigt tag i mig och det känns lite som att titta på en äldre film, en stunds underhållning men inget som håller sådär jättebra i längden. Filmmusik lämnar helt enkelt en del att önska men för er som gillar Amos tidigare verk kan det nog vara värt att titta närmare på.

Jag har hört både bättre och sämre filmmusik än denna, Emil Amos första album under sitt eget namn är kanske inte det bästa han medverkat på men det är ett intressant album som påvisar en del kreativitet och idéer, det är dock inte tillräckligt gripande för att fånga mig – det hade kanske varit mer spännande om jag sett filmen.

HHHHHHH