Dynamite
Big Bang

De här snubbarna låter exakt som AC/DC var en av de första kommentarerna till en youtube-video från detta album, och det är en kommentar som inte direkt känns felaktig. Dynamite, Big Bang, det får också tankarna att styras mot nämnda band och när man lyssnar blir den känslan starkare. Det är märkligt men det känns som att Sverige kastar ur sig AC/DC-kloner på löpande band och detta är Dynamites tredje album, de föregående två har det skrivits diverse superlativer om så varför inte anta att detta album också förtjänar sådana. Big Bang är ju trots allt ett explosivt namn, så är det ett explosivt album vi får ta del av?

Nja, så värst explosivt är det väl inte. Det är samma högoktaniga rockmusik vi hört från AC/DC och andra band som klonar dem, ganska identiskt med nämnda AC/DC faktiskt och bättre än landsmännen Bonafide och Bullet. Faktiskt nog även på många sätt bättre än idolerna. Musiken är lätt att ta till sig, väl producerad och laddad med hitbetonade låtar, en sångare som låter som den i AC/DC och melodierna är likaså. När man lyssnar så dras man lätt med och när man sedan analyserar så undrar man vart i allt detta man hittar Dynamite för det finns ingenting på detta album som kallas Big Bang som inte känns lånat från de välkända Australiensarna vars album antagligen utgör majoriteten av bandmedlemmarnas skivhyllor.

Jag tror att det faktum att de tagit hjälp av en kompetent låtskrivare och en kompetent producent gjort att de lyckas bättre än sina landsmän som kopierar samma band, det blir liksom mer anpassat för den breda massan, ”inoffensive” som man säger om man talar engelska. Ett skönt album att spela som bakgrundsmusik i garaget eller under bilturen, eller någon annanstans när man inte riktigt behöver lyssna, för problemet är att även om de på många sätt är bättre än bandets husgudar så är den här typen av musik inte speciellt intressant att bara sitta och lyssna på – det finns en anledning till att det är ett visst klientel som lyssnar på den typen av musik, och då menar jag inte finsmakarna.

Det fungerar, det är underhållande och bandets målgrupp kommer att älska det. De slår idolerna på fingrarna och deras musik är medryckande och hyfsat tilltalande, definitivt ett album som inte gör bort sig om det får snurra i skivspelaren några gånger – Hooked on You är riktigt bra för att nämna en av trevligheterna man får höra om man låter albumet snurra. Dock är det, hur kompetent utfört det än är, inte ett av mest imponerande albumen jag någonsin hört.

HHHHHHH