Alpha Tiger
s/t

Alfatigern kommer med album nummer fyra, nummer två recenserades av oss – den fick ett ljummet mottagande. Tyskarnas fjärde alster är självbetitlat, och det sägs att de struntat i det kommersiella och den biten och följt sin övertygelse när de skapat detta album – det sägs också att det skapas analogt och på kassett, ett album som också enligt bandet är inspelat live till största delen. Det har ett ganska intressant omslag tycker jag, det ser klassiskt elegant ut på något vis – en vinyl med denna gör sig definitivt inte dåligt ur en mer estetisk synpunkt. Skivan i sig är kompetent framförd och välgjord, ett album som kommer att gå väl hem hos deras fans och dem som gillar mer klassisk heavy/power metal.

Det handlar om ganska traditionell heavy/power metal, stilistiskt är det inget märkvärdigt egentligen. Sångaren är helt okej, det är snyggt med bra körer i vissa av spåren, och ljudbilden har en lite mer organisk och levande karaktär än mycket som släpps nuförtiden – inte en lika digital skapelse som det mesta som släpps idag. Som så många album som släpps idag är det en lite lång skapelse, 54 minuter är speltiden som förstås måste delas upp på två vinylskivor. Personligen tycker jag ett heavy metal-album ska rymmas på en vinylskiva men bristen på direkt variation är väl egentligen ett större bekymmer än speltiden – lite av denna genres dilemma, det är svårt att hålla ett album intressant längre än 40 minuter.

Alpha Tiger är ett schysst album på många sätt, ljudbilden är bra och tilltalande med betydligt bättre känsla än mycket annat man får höra i denna genre idag. Svagheten är dock att inget av spåren direkt griper tag i en som lyssnare, att det förutom en skön produktion och atmosfär finns väldigt lite riktigt tilltalande inslag på detta album. Jag saknar hitlåtar och jag saknar lite djup, lite variation, det blir ett album man lyssnar på en stund men som förpassas allt längre bak i medvetandeströmmen allteftersom minuterna och låtarna tickar förbi. De är kompetenta musiker men detta album indikerar inte att de är lika bra låtskrivare för det är väl egentligen där bandet i första hand kommer till korta. De har inte lyckats hitta de där riktigt minnesvärda låtarna till detta album.

När allt ska summeras kan jag konstatera att det på många sätt är ett tilltalande album, framförallt ljudlandskapet tilltalar. Det är ett solitt album som bör tilltala bandets och genrens fans, jag hade önskat att fler band kunde bjuda på liknande ljudbild för där är de riktigt spännande, det är bara synd att låtarna inte är lika spännande utan ganska typiska för denna genre. Så Alpha Tigers nya album är helt okej och går definitivt att lyssna på men det är inte direkt ett album som kommer att sätta sig i mitt minne eller kvarbli i mitt medvetande nu när jag skrivit min text om det.

HHHHHHH