Air Raid
Across the Line

Nostalgi var det första jag kom att tänka på när jag såg detta album, det ser ut som något från förr, från en svunnen tid. ”With iron will we’re aiming for the sky” står det längst upp på baksidan av detta album ovanför låtlistan – det svarta omslaget och häftet tillsammans med sådana citat får mig att tänka på album från förr och då kanske främst på tyska band. Och jag tror nog inte heller att någon kan beskylla det svenska bandets tredje album för att vara speciellt nytänkande eller nyskapande, det känns mer som en nostalgisk resa från en kvintett som trånar efter svunna tiders inbillade kvalitéer.

Det handlar om hårdrock/heavy metal av ganska typisk karaktär, det påminner om sent åttio- tidigt nittiotal när det handlar om stil. Ingenting som direkt känns revolutionerande när det handlar om det stilistiska. Produktionen är inte direkt fantastisk heller, känns lite daterad skulle jag vilja påstå. Sångaren är ganska genretypisk, och egentligen inte direkt speciell i jämförelse med annat jag hört i genren. Det är egentligen ett album som alla andra, ännu ett nostalgiskt experiment och ännu ett fantasilöst album från ett band drömmandes om förflutna storhetstider.

Det är väl inte ett dåligt album, jag precis som många andra gillar klassisk tungmetall. Jag föredrar dock band som faktiskt skapar något som känns lite eget och även om det är bandets mest kreativa alster hittills kan jag inte direkt påstå att det känns speciellt kreativt. Det är ganska typiska låtar för ett album i genren och visst finns inslag av annat som lite folkinfluenser och så vidare men egentligen är det inget som bryter av från något annat vi hört i denna genre.

Jag skulle nog vilja efterlysa lite mer kreativt tänkande och lite mindre nostalgi – det känns som att jag redan fått mer än tillräckligt med nostalgi för att det ska räcka resten av livet. Det är helt enkelt ännu ett album för alla dem som trånar efter det förflutna, som inbillar sig att det var bättre förr. Det är ett hyfsat album på alla sätt, låtarna är helt okej men det är svårt att orka frambringa ens ett uns av entusiasm för ännu ett meningslöst försök att skapa ett eko från svunna tider. Det känns som att vi svenskar är världsmästare i nostalgi, helt utan vettig anledning.

HHHHHHH