Vlad in Tears
Unbroken

Vlad i tårar kommer obruten i sin kamp att slå sig in i den hårt konkurrensutsatta musikscenen, ett album som ser modernt ut, som låter modernt och bjuder på klämkäck musik. Men också musik med gotiska inslag, lite modern metal och så vidare. Det står i pressinformationen att om det är något Vlad in Tears inte är så är det tråkiga och det kan jag väl faktiskt hålla med om, de är inte tråkiga. Tyskarnas femte band bjuder definitivt på intressant musik med bra variation och energi.

Det är tyskarnas femte album och kanske är det ett som får dem att ta sig ur hajtanken och upp till ytan där man märks som bäst. Unbroken är ett välgjort modernt metalalbum ibland med klarsång, ibland med vrålad sång, med ballader och med medryckande refränger. Vi bjuds definitivt på ett bra album av Vlad, produktionen är bra med snygg ljudbild och ett ganska imponerande sångare.

Dock är det i all sin prakt ändå inte ett album som gör något starkare avtryck, femton spår och femtiofem minuter kan vara en orsak till den saken. En annan orsak är säkert att jag inte tycker att det finns någon riktig fokalpunkt på albumet, även om alla spår är av bra kvalitet finns det inte något som sticker ut – inget som känns extraordinärt. Men visst, även om det inte är extraordinärt så är det underhållande att lyssna på och för många räcker säkert det men jag har högre krav än så.

Jag ger tummen upp för Vlad och hans manskap men jag ger den inte en oreserverad rekommendation. Det är ett schysst album och det är inte tråkigt men det är heller inte ett som gör något större avtryck på mig.

HHHHHHH